FRÅN GOTLAND). Wisby den 13 Juni 1854. fEFå saker kunna mera understiga den på förhand uppgjorda föreställningen. om något märkligt eller vackert än Thorsborgen. Man väntar sig att få se ett temligen högt, kulligt berg, från hvars bjessa man kan skåda ut öfver det sköna Gotland och erhålla en af dessa omätliga vuer, der ett landskaps alla ingredienser sammanblanda sig, för att framställa en lika stor som undransvärd taflå. Men huru bedrages man ej här i sina förhoppningar? Från Kräklingebo UY, mil af. lägsna kyrka ser man blott söder ut en liten höjning af skogen, som säges vara Thorsborgen; och när man bland tallar och granar vandrat VY, fjerdingsväg från Hejdeby, blir man helt öfverraskad att plötsligen finna sig stängd i sin framgång af brant uppskjutande bergväggar, som ligga så der oansenligt gömda bland furorna. Står man så nära dem, att handen hvilar på kalkstensmassorna, så måste man visserligen höja hufvudet för att följa med upp till öfversta kanten, och man beskådar ej utan intresse de många ojemnheter, framstående klippblock och ingräfda hålor, som vid bergets fot hafvet för tusende år sedan bildade. Stiger man upp på sjelfva berget, hvilket beqvämligen sker i ett par större klyftor på norra sidan, så anländer man till en nästan jemn platå, som dock icke är slät, så att man härifrån kan se något framför och omkring sig, utan temligen tätt bevuxen af småskog. För att kunna någorlunda blicka ut öfver det underliggande landet måste man nu tränga sig fram till sjelfva den brådstupande kanten. Bäst är att söka upp det ställe, der man u;prest en hög vårdkase. (I parenthes må nämnas, att allestides hvarest på Gotland fiunes någon ansenligare höjd, har man nu upprättat nya, helt begagneliga vårdkasar, för att i händelse af något slags öfverrumpling låta stridsbudet utgå 1 eldsflammor öfver hela ön.) Vid foten af densamma har man denna grotta, hvilken redan Linne omtalar, och der man på: en stege nedstiger i en mängd hvarandra 1 bergets djup korsande gångar. Härifrån är det som man bäst skådar ut öfver den vida del af Gotland, som utgör det lägre landet; — men ingalunda framkallar den synen någon hö : känsla af förvåning eller njutning. Så långt ögat kan skäda 1 vester eller norr ser det endast ändlösa skogar, med deri liggande ) 89 A. Bo Nio 149; 141, 148, 143 oeh 149,