Aftonbladet – 1 juli 1854, sida 2

lands naturbeskaffenhet, hvarmed vi här sysselsatt oss, fortsätta vi färden härifrån söderut. Ehuru påkostande det är att lemna den innerliga gästfribet, hvarmed hvarje fremling omhuldas i Slite, blir det dock äfven för emottagaren svårt att alltför mycket begagna sig af så oförtjent vänlighet. Gästfriheten på Gotland är sedan gammalt väl känd, och dei är en dygd, som man ej allenast finner hos presterskapet och det herrskapsfolk, hvilket man här och der träffar på landet, utan och i hög grad hos allmogen. Förr brukade de resande nästan alltid taga in hos pastorerna; detta är nu mera något mindre fallet, och häraf hafva gästgifvarcgårdarne och allmogen i allmänhet mera fått vänja sig vid att herbergera främmande. Om dessa nu för tiden äfven på Gotland få honorera sina värdars tjenstaktighet ofta ibland i icke mindre grad in på fasta landet, så är detta alldeles som sig bör; men om de på ön nu herrskande höga priserna på allt skulle vänja folket vid höga fordringar i allmänhet, så är det fara värdt att man om några år ej skall finna stort mera qvar af den Gotländska gästfriheten än blotta viljan — hvilket i och för sig sjelf är mycket nog, Gudbevars. Strax intill Slite gränsar söderut Boge sjö, skiljd från hafvet genom ett särdeles smalt näs. Öfver detta är 7 afloppskanaler grätda, och genom dessa gär vattnet in och ut ihafvet, allt efter som det är s. k. uppsjö eller icke. Pen närmaste trakten är ful. Vid Klinten förekomma ånyo sådana der stenjättar som vid sjelfva Slite, men mindre och oansenligare. Härifrån antager Jandskapet en något vackrare karakter. Lundmarkerna blifva mera rådande, närheten till hafvet erbjuder fleia sanska ticka vikar och derinvid belägna gårlar, såsom Frivgus, der den lingonmosfärsade byggningen, gömd i skuggan al hög pplar invid slutet af böljande rågakrar och ;garäsade ängar, tar sig väl ut vid kanten af det vida, blåa hafvet. Tjeldervik är en annan också ej ful belägenhet med skog, äng, åkrar, hassellundar, en å och hafvet. :