— Det officiella bladet har åter meddelat en artikel vid tryckfrihetsfrågan), af vinsändaren från landsorten. Han talar nu i en mycket mildare ton, men gör ingen förändring i sin förra förklaring om regeringens afsigter med propositionen angående tryckfriheten. Han påstår sig vara lika främmande för både regeringsbestyr och regeringens personal, som för riksdagsbestyr och ständernas personal. Detta kan ju äfven uppfattas på så sätt, att han är lika litet främmande för det ena som för det andra. Den fullkomliga säkerhet, hvarmed han i de mest bestämda ordalag förra sången yttrade sig om regeringens afsigter, och det om sådana som ej förut voro offenthggjorda, tillåter emedlertid intet tvifvel derom. att han ju är invigd i:egeringens politik. Han anser tryckfriheten endast såsom ett -illfälle till ekonomisk förtjenst för tidningsskrifvare, och någon folkets rättighet till ofrentlig granskning och till fri yttranderätt genom pressen finnes icke till i den märkeliga iandsortsinsändarens politiska system. Han betraktar den offenthga yttranderätten blott såsom en förvärfskälla för de förhatliga tidningsskrifvarne; hvaraf följden naturligtvis skulle blifva, att likasom man kan efter omständigheterna reglera de enskildas verksamhet t. ex. med bränvinsbränning, så skulle detsamma kunna ega rum i afseende på begagnandet af tryckpressen. Emot oss anmärker han, att vi ej rätt uppfattat hans ord. Då vi i sin helhet tryckt hela hans artikel, ha vi derigenom satt våra läsare i tillfälle att sjelfva bedöma vår uppfattning. För öfrigt innehåller den sednare :rtikeln ingenting, som förtjenar omnämnas. Y oo ma oc Tr .