nos NMOMIMISSIONadICIllic, Ull UNUViRdlIUe a VM STOCKHOLM, deh 30 Juni. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 25 Juni. Ställningen är ännu alltid full af motsägelser och gåtor, men några ljusstrimmor genomblixtra dock det diplomatiska dunklet. Österrike och Preussen hafva ännu icke uttalat det sista afgörande orde, ännu icke genom klar och öppen handling förjagat oron hos en del och bragt de andras misstroende till tystnad. Österrike skall besätta Dona.furstendömena, ställa sig emellan de stridande partierna, förklara Moldan och Wallachiet för neutralt område, i en sådan ställning åvägabringa ett vapenstillestånd och slutligen bereda den väntande konservativa verlden möjligheten af en kongress — denna diplomatiens Fata Morgana. Sådant är horoskopet för den närmaste tiden. Men för hvilken och emot hvilken skall Österrke låta sina kroater inrycka i det af kossackerna utsugna landet? Det har öfverenskommit med Turkiet och vestmakterna om detta steg; med deras samtycke uppträder det som gränsvaktare vid Donau, en sydslavisk markgrefve, så till sägandes, mot den inträngande barbaren. Men har det ej måhända i samma ögonblick äfven ingått öfverenskommelser med Ryssland? Slår det ej åt Ryssland en gyllene brygga til! återtåget? Förbindrar det ej genom ett föregifvet opartiskt mellanträdande och förtidiga underhandlingar det försvagande af Rysslands makt, som Europas beständiga fara fordrar? Se här första ovissheten, första gåtan. Hr von Hibner för visserligen i Paris ett mycket vestligt, mycket antiryskt språk; under österrikisk inspiration skrifver hr Forcade, den omvända orleanisten, artiklar i Revue des denx Mondes, fulla af österrikisk-turkiska förhoppningar; den förr för ryska sympatier misstänkta Journal des Debats öfverbjuder sig nu i artiklar af samma tendens; vi måste låta oss allt detta behaga och, sättande den politiska nödvändigheten öfver våra sympatier och vår nationalstolthet, resignera oss dertill, att Österrike i den stora frågan öfvertar ledningen för Tyskland och i det afgörande ögonblicket kastar sitt svärd i vågskålen. Men om hr Hibner i Paris för ett vestligt, mer än vestligt språk, hvarföre för då hr von Bruck i Konstantinopel ett alldeles motsatt? Redan för några dagar sedan fästade den tyska pressen på olika orter uppmärksamheten derpå, att de ryssvänliga korrespondenserna från Konstantinopel till Augsburger Allgemeine Zeitung och Triester Zeitung tillskrifvas hr von Brucks omedelbara inspiration. Berliner Volks-Zeitung innehöll förliden vecka likaledes ett bref från Syd-Tysklid, som i eftertryckliga ordalag hänvisade å nämnde förhållande. Från Heidelberg har jag sluthgen från särdeles tillförlitlig hand erhållit följande enskilta meddelande: Triester Zeitung redigeras af en man, som ej har nägon annan vilja och tanka än hr von Brucks, hvilken öfverhufvud är den som i Triest räder öfver regn och solsken. Hvad Augsburger Allgemeine Zeitung beträffar, så är hr von Bruck sedan nägra år dess orakel, till hvilken den stär i de innerligsste personliga förhällanden. Korrespondenserna från Pera, från Bosporen o. s. v. komma utan undantag antingen från Brucks kabinett eller fran personer som fatt anvisning att mottaga inspirationer från honom. Til de sednare hör isynnerhet den f. d. preussiska artilleri-löjtvanten H. O., den enda af dessa turkiska korrespondenter, som med en viss skam och med half sämma sjunger i den ryska tonen. Artikeln Diplomatische Schackzäge, som för nägra veckor sedar genomgick 10 eller 12 nummer af Augsb. Zeitung. kom likaledes ur Brucks egen penna. Huru Bruck kommit att spela denna rol kan jag ganska lätt före. ställa mig. Han är en man af stor energi och mec ett hufvud och en företagsamhbetsanda, som kunde ricka till att utrusta ett dussin Manteufflar, men har saknar hållning i karakteren och är ej upphöjd öfve personliga fördomar. Som Triester-redare är han af: undsjuk på engelsmännens merkantila öfverlägsenhe och säsom österrikiskt sändebud utom sig af vrede och raseri öfver Redcliffe, bredvid hvilken han ingen ting betyder hos Porten och naturligtvis äfven, med den hällning Österrike hittills iakttagit, ingenting kar betyda. Det obegripliga i hela denna sak är blot att man i Wien låter Bruck hållas, der man natur ligtvis fullkomligt känner verkliga förhällandet, hvarpi Lloyd äfven visserligen i förtäckta och blott för der invigde begripliga ordalag flera gånger anspelat. Ätven i en nyligen utkommen broschyr kallad Ryska kriget och Tyska Neutraliteten är denna underliga angelägenhet i förbigåend berörd. Då fördraget mellan vestmaktern: och Turkiet kommit till stånd, lät Triester