Aftonbladet – 27 juni 1854, sida 2

— Högsta domstolen har i dessa dagar utirdat ett utslag, som utgör ctt icke ovigtigt yrejudikat i afseende på forwn när s. k. aktieolag, deri frälseman eger del, men som icke ger kongl. stadfästelse å sitt reglemente, vill ill borgenärer afträda sin egendom. Norbergs ernvägs-aktiebolag, som hörer under denna kategori, hade nemligen, såsom vi förut beättat i sistlidne April månad, till kongl. Svea nofrätt ingifvit sin cessionsansökning, men hofrättens pluralitet hade, på grund af 1848 års lag för aktiebolag, förklarat sig obehörig att upptaga ansökningen. Häremot sökte bolaget revision hos Kongl. Maj:t, som under den 13 dennes meddelat det beslut, att enär uti 1 af konkurslagen den 12 Mars 1830 år stadgadt, att, i händelse bolag, deri frälseman del eger, vill sin egendom afträda, skall ansökning derom till hofrätt ingifvas, samt föreskriften i 4 12 af försrdningen den 6 Oktober 1848, att fråga om afträlande af aktiebolags egendom till konkurs skall, oberoende af bolagsmännens ständ och hemvist, tillkomma rädstufvurätt eller häradsrätt i den ort, der bolagets styrelse, efter bolagsordningen, har sitt säte, icke kan lämpas å andra bolag, än samma förordning afser, eller sådana, hvilkas bolagsordningar erhållit Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, men detta vilkor för förordningens tillämpande icke inträffat uti förevarande fall, der ansökning skett om afträdande af egendom, efter uppgift hörande till bolag, ä hvars bolagsordning dylik stadfästelse icke blifvit meddelad, Kongl. Maj:t, med undanrödjande af hofrättens utslag, hvarigenom hofrätten förklarat sig obehörig att ifrägavarande sak handlägga, funne skäligt visa densamma äter till hofrätten, som eger att, utan hinder af det nu undanröjda beslutet, saken upptaga och dermed vidare lagligen förfara. Detta beslut, hvars formella öfverensstämmelse med nu gällande lag vi icke vilja bestrida, ådagalägger likväl ytterligare behofvet och angelägenheten att upphäfva adelns s. k. forum privilegiatum; ty något orimligare i lagstiftningsväg kan väl knappast tänkas, än att hvarje litet bolag, stäldt på aktier, som antingen blifvit nekadt kongl. sanktion på sina bolagsreglor, eller ansett sig icke böra besvära Kongl. Maj:t med anhållan om sådan stadfästelse, skall, derest det kommer på obestånd, få sitt forum förflyttadt från den ort der bolagets angelägenheter förvaltas och der det följaktligen har sina flesta, om icke alla borgenärer, till en kanske 30, 10 ja 100 mil från denna ort aflägse domstol, nofrätten, och det endast derföre att en frälseman råkat teckna sig såsom delegare i bolaget. Hur hinderligt och skadligt det är för ridderskapet och adeln sjelf att ståndet skall i vissa mål ega ett särskildt forum, är ofta till öfverflöd visadt; men ännu orimligare är let, att, i afseende å bolag, de aktie-egare, som icke äro adelsmän, skola få sitt forum förändradt, emedan de om någon affär förenat sig med en frälseman. Således vore let åtminstone nyttigt om konkurslagens stadzande i detta hänseende snart ändrades, helst då frågan numera icke är hvad den var då konkurslagen stiftades, och då man icke visste if andra bolag än dem, hvarom handlas i 15 kap. handelsbalken, eller att bolagsmännen jemte bolagets egendom jemväl voro skyldiga utt afträda sin enskilda, i hvilken sistnämnde omständighet man jemväl torde få söka den egentliga grunden till stadgandet i I 8 af konkturslagen, om bestämmande af hofrätt såsom forum för sådana bolag, deri frälseman eger del.