Aftonbladet – 27 juni 1854, sida 2

Tredje Allmänna Svenska Läraremötet. Elementarafdelningen. Thorsdagen den 22 Juni f. m. Förhandlingarne började med den 70:de frägan: Har man öfverhufvud hos oss vid valet af de förfatare, hvilka läsas i skolorna, såväl de gammalklassiska som de moderna, fästat nog afseende på sjelfva litteraturen? Borde icke de för skolan lämpliga författarne och arbetena ordnas i vissa grupper, emellan hvilka man kunde välja, med hufvudsakligt afseende derpå, att dock inom hvarje grupp olika stilarter funnes re presenterade? Lektor Rabe: 1 vära skolor fästes vid språkundervisningen ej tillräckligt afseende på litteraturen; i synnerhet är detta fallet med den gammalklassiska. Vid valet af författare ur denna litteratur läter man mera bestämma sig af gammal vana än afseende på lämplighet och omvexling, liksom vid sjelfva undervisningen den formella delen är nog mycket öfvervägande. — Valet berde ej endast ske bland guldälderns skriftställare, utan för omvexlings och jemförelses skull äfven silfverälderns tidtals läsas. Likaså borde äfven prosaiska och poetiska författare omvexlinde förekomma. På det att valet dock ej mätte öfverlemnas åt lärarens subjektiva tycke, borde auktorerha, såsom i Norge eger rum, ordnas i vissa grupper, som alternatift lästes. En sädan grupp kunde t. ex., för att endast fästa afseende på den romerska litteraturen, utgöras af Cornelius, större delen af Cesar de Bello Gallico, en del af Sallustius, Cicero de officiis samt utdrag ur hans orationer och bref, jemte Livius såsom bhufvudförfattare, cn annan af Curtius, nägot af Tacitus, såsom hans Agricola, samt af poeterna Virgilius, Ovidius och Horatius, eller alternatift andra delar hos samma författare samt Tibullus och Propertius. Lektor Elfving: Den föregående talaren hade nog ovilkorligt förnekat första delen af frågan. Bristen gåller mest de gamla språken och endast i obetydlig grad de nyare. För att göra eleverna bekanta med dessas litteratur, hade samlingar af valda öfningar blfvit utarbetade. Så hade man i franskan t. ex. P:bans och Dubbs läseböcker och i tyskan Svedboms. Eidast i engelskan saknades ännu en fullt tillfredsstillande krestomati. Läsningen af författarne sjelfva tillkommer först i högsta stadiet. — Sädana krestomatier voresbögst önskvärda äfven i de gamla spräåkem. För grekiskan funnes redan en sådan, den af Dahl utgifoa; hvilken talaren ansåge för ett mönster för dylika däseböcker. Madzg. Bchick delade lektor Elfvings åsigt om läseböckernas lämplighet, af hvilka vi för de moderna språken egde ganska goda, ehuru endast för det mellersta stadiet. Det lägsta och högsta vore ännu i saknad deraf. Satte i fråga om det vore nyttigt att på första stadiet börja med fabler och ej heldre med smirre historiska berättelser. — I det högsta stadiet läses äfven på nägra ställen författare, t. ex. Shakesperes Macbeth, som i anseende till sin svärfattlighet vor olämpliga. lektor Andersson åberopade erfarenheten från ett atlindskt läroverk mot försöket med krestomatier. I Pars lyceum läsas författarne på det sätt, att ställen denr dikteras och eleverna sedan få redogöra för dess excerpter. Man klagade der öfver de stora olägemeter som uppstode deraf att ynglingen på det högre stadiet ej finge lära känna en författare i sin helket. Iektor Elfving. Hvad mag. Schäck sagt om Macbeth påminde talaren att graderingen bör sträcka sig till och med universitetet. Ett stadium tillhör således högskolan. — Men detta gäller endast om den klassiska linien. För den reala bör det högsta stadiet förläggas inom skolan. Tal. ville för öfrigt fråga om det väl är möjligt att läsa hela verk af författare och på samma gång läsa så mänga, att någon stilskiftning erhålles. På öfversta stadiet ville han dock ej binda sig vid en krestomati. I de moderna spräken är ett lefvande lif. Ville derföre ej neka sig frihet och nöje att göra sina lärjungar bekanta med goda, nyss utkomna skrifter. Mg, Falk. De talare som yrkat läsning af de gaml. författarne i sin helhet tyckas tagit saken nog idealitiskt utan afseende på det verkställbara. Att medhnna att ge prof på de olika äldrarne föreföll talaren omöjligt. Medelvägen är säkert äfven häri det bästa. Man bör således läsa något arbete fullständigt, men de öfriga i utdrag. Rektor Sommelius ansåg i afseende på grekiskan för bäst att man började med en läsebok och på mellanstadiet öfverginge till Xenophons Anabasis, Homerus och Herodotus. Under det sista äret borde en samlirg valda stycken af de bättre författarne genomgås fr att ge begrepp om de olika stilarterna. Krestomaien för nybörjare kunde äfven i sitt slut innehälla :n afdelniog för detta högre stadium. 75:b frågan: Huru bör undervisningen i historien behandas, på det att lärjungen icke blott må erhålla i möjligaste måtto åskådliga bilder af händelserna och