Aftonbladet – 27 juni 1854, sida 2

användande ej sällan står i förhållande till deras lätta undfående. På flera ställen afön (särdeles norra delen, hvarom nästan uteslutande här är talet) finnes numera intet att sälja, utan hvad som anskaffas sker genom ackorder med små entreprenörer på fasta landet. Rörligheten härstädes betingas dels at proviantens inskeppning, dels af besök ifrån krigsfartygen. Af det förra är egentligen oxarnes embarkering skådansvärd. Man ser de arma djuren sakteliga ledas ned mot stranden, utan att ana ringaste försåt, ser dem studsa, liksom gripna af en aningsfull farhåga vid närmandet till böljornas svall, ser dem benbundna, slagne, skuffade, vräkas ned i barkasserna under sina pådrifvares tillrop: Go on, sir this way, sir! c. .; ser dem slutligen, med denna melankoliska undergifvenhet, som hvilar i deras stora, milda ögon, vaggas fram mot det mål, der knifven och käftarne väntar dem, och der slutligen af derag jordiska varelser intet mera skall qvarstå, än denna hud, som kastas i hafvet. Har man härtill sett matroserna, vaktade af ett par marinsoldater, en efter annan stiga fram till sin lilla midshipman, och under löfte att taga med sig en kaka åt lilla herrn begära lof att på krogen taga sig en grogg, och smålänningarne stå sörjande vid landtmännens affärd och ofärd, och gottlänningarne, räknande efter huru mycket mera som kän behöfvas, och patronen annoterande antalet af det nedforslade, och officeren påskyndande och butter, så har man bevistat en scen, som nu för tiden ofta upprepas i Fåhrösund, men alltid förefaller betraktaren rätt liflig och egen. Besöken ifrån krigsfartygen äro icke sällan af samma putslustiga natur. Än kommer der en skjutlysten gentleman och frågar om der Ännes någon jagtpark att hyra på en kortare