Aftonbladet – 27 juni 1854, sida 2

Ännmn längre ut ligga de stora krigsfartygen, tredäckarne, linieskeppen och de djupgående dubbelfregatterna, skyddade af Bunga-ör bakom sig. Om visserligen koljarnes besättningar nu för tiden göra Fåhrösunds gata liflig (särdeles om qvällarne, när ingen så noga ser tecknen efter de intagna styrkedryckerna), så är det dock egentligen de stora, de värdigare örlogsmännen, som hafva äran af det blomstrande tillstånd och den rörlighet man nu finner i den lilla köpingen. Pessa båda visa sig främst i handelslifligheten. Det stora behofvet och den starka efterfrågan har naturligtvis i hög grad uppjagat priserna; man betalar för en kyckling (åtminstone på landet sade man mig så) 1 rdr 24 sk., 1 rdr för en kanna mjölk, 12—14 rdr för ett litet Fåhröfår af 11, punds vigt, 10 rdr för en tunna potates och ända till 200 rdr för en stor oxe. Och man har hört talas om qvinnor, som här på platsen förtjenat grofva penningar, på fintvätt,, Detta kan visserligen synas särdeles fördelaktigt i främsta hand för herrar handlande och leverantörer i Fåhrösund och. dernäst för Gotland i gemen. Dock är vinsten mera skenbar än verklig. Först och främst bör man besinna, att det egentligen är ett stort handelshus i Helsingör, som genom sitt åtagande att leverera alla Östersjöflottans behofver skördar all den profit, som åtminstone vi af erfarenheten veta kan uppstå genom leveranser i krig; svenskarne äro blott kommissionärer i andra hand och af underlägsen ordning, och om äfven någon materiel ersättning (hofsammast taladt) sker för deras besvär, så är det bara små smulor från den rikes bord. Dernäst bör man taga i betraktande, huruvida det i sjelfva verket är just synnerligen fördelaktigt, att folket lockas att sälja från sig hvad det eger och derigenom får en hop penningar, hvars ändamålsenliga