Bondeståndet. Plenum d. 22 Juni e. m. Bengt Gudmundson, som hade trott sig finna en viss röghet hos konstitutionsutskottet att bringa frågor I ståndens behandling, yrkade, på grund af 44 s iksdagsordningen, att ståndet mätte för sin del be sluta att förelägga konstitutionsutskottet att skynd samt inkomma med sitt memorial i frågan om det songl. förslaget att utsiryka tryckfriheten från grund agarnes antal, och ansåg talaren att ätta dagar borle kunna vara tillräcklig tid härför samt attständet, m det biföll talarens framställning måtte om beslu et för underrätta utskottet och medstånden. Sahlström ipplyste med anledning häraf att memorialet redan vore till expeditionsutskottet för tryckningens besör jande aflemnadt, sä att det ej borde draga längt ut innan ständet finge del af frågan Med anle ning häraf interpellerade Bengt Gudmundsson utskottsledanoten Sahlström om äfven reservationerna, som tala ren hade sig bekant blifvit anmälda men icke ännu itlemnade, snart skulle inlemnas till utskottet, så att äfven de kunde hinna tryckas och till stånden åtfölja atskottets memorial, och Sahlström svarade, att han ville tro att reservationerna skulle ingifvas sednast nom Ätta dagar. Johan Johansson frän Örebro län vegärde det väckta förslaget på bordet. Ola Månsson begärde efter slutad protokollsjustering ordet och yttrade, att under haus nyliga hemmavaro 1 Skåne med ständets permission, hade der blifvit xänvdt regeringens beslut om inskränkning i bränvinsyränningstiden under detta ärs höstmånader. Detta regeringsbeslut hade väckt ett allmänt och bittert missnöje, emedan man väntat att regeringen, om der sarit sinnad att vidtaga nägon sädan åtgärd, åtminstone skulle låtit det blifva bekant innan sådden blifvit verkställd, så att landtmannen icke hade blifvit förledd, i förlitande på den en gång bestämda lagstiftningens hållande i helgd, att inrätta sin sådd efver en författning, som man straxt derefter ämnade förändra. Detta missnöje skulle, enligt tal:s äsigt, ännu mera stegras, om öfverträdande af det i kungörelsen för söndagarne ytterligare giorda undantaget från de fjorton dagarnes bränningstid skulle medföra bränningsredskapens förlust, och då detta af olika personer ansetts olika, så ville Ola Månsson nu på grund af 56 S R. O. väcka motion om avhällan, att öfver ifrågavarande kongl. kungörelse mätte utfärdas en förklaring, huruvida ansvaret för bränvinsbränning p3 helgdag under första hälften af nästkommande November mänad föranleder till redskapens konfiskation eller endast till de böter som vär nu gällande förordning för en sådan förbrytelse stadgar. Bengt Gudmundsson ville i allo förena sig med Ola Månsson, och ansåg att motionen borde remitteras till ekonomiutskottet, ty det välbeprisade bränvinsutskottet ansäg han icke hafva med detta önskningsmaål att skaffa. Jöns Persson, Nils Svensson från Skåne, Medin och flere andra instämde i motio:en, men uppskjöto ati derom vidare yttra sig, då Johannes Nilsson och Lind med flere begärde på bordet denna motion, som de ansigo så nära röra stora folkklassers fördel, att de ville hafva tid att tänka på saken, ehuru de tycktes vara gynnsamt stämda för motionen, och önskade att den skulle föredragas först under nästa plenum, hvilket ock af ståndet beslöts.