Aftonbladet – 23 juni 1854, sida 2

Kongl. Musikaliska Akademien. Den årliga examen med akademiens elever, som desna gång måst uppskjutas ett haft år i anseende till det genom koleran vållade uppehållet i undervisningens fortgång, hölls i visdags uti akademiens lokal. Ak:s preses. presidenten frib. af Rosn, sammanfattade i ett kort föredrag det vigtigaste som under irets lopp inträffat inom akademien, bland annat förlusten af 2:ne värderade ledamöter, aemligen direktör G. Ginther, utmärkt såsom orgelvirtuos och musikalisk v:tenskapsman en bland de sista vetersnerna ur den äldre klassiska skolan, samt direktör J. P. Ericson, hvilken, såsom skicklig och nitisk Yärare 1 akademiens orgelklass, länge skall fortlefva i tacksamt minne. Derefter företogs sjelfva examen, som börjades med en korrekt utförd yrstämmig koral (psalm. n:r 3) för mansröster med orgelackompagnement, hvarpå följde -n teoretsk-praktisk pröfning i harmoniens elementer, som vittnade om en klar uppfatting och säkra framsteg. Soloföredrag följde nu, nemligen å piano at J. L. Ohlson och P. J. Ållander (fantasi af Beyer och sonat ef Hummel). hviska åd:galade flitiga studi-r och z0da framsteg. Härvid bör dock den förstnämnda kompositionen anmärkas, såsom tillhörande en genre, hvi.ken visserligen måste existera, emedan den har sin publik, men deremot ovilkorligea borde uteslutas från användandet vid ungdomens undervisning. Samma elever föredrogo ock å violin, Allander en konsert af Kreutzer (D-dur), och Ohlson variationer at Rode A-moll), hvarigenom likaledes ganska vackra framsteg ådagalades; möjligen var Rodes komposition nog svår för den ännu helt unga eleven. som för öfrigt eger ganska lofvande anlag. — I orgelspelningen förekom en särdeles väl skrifven fantasi och fuga af ak:s orgellärare, hr G. Mankeil, samt en emstämmig fuga af Sebastan Bach: den förra spelad af C. F. Hagström, den s-dnare af J. L. Ohlson; äfven här utföll pröfningen i hvarje hänseende tillfredsställande. — Akademiens sångare utförde, utom ofvannämnde koral, äfven de båda körerna af prins Gustaf, som sjöngos vid minnesvärdens aftäckning på Haga. Mesta uppmärksamheten fästades dock vid de båda sista körerna hv ri för första gången äfven fruntimmer deltogo; akad. har nemligen, genom ctt af sångläraren taget initiativ, numera äfven en sångklass för fruntimmer, som vid detta tillfälle uppträdde. De båda körerna (af Rolle och Leonardo Leo) voro af klassiskt värde, och utförandet visade sig vara frukten af osparda och lyckade bemödanden. I allmänhet visade denna examen, liksom de sednare föregående årens, att man åstadkommit allt hvad den sparsamhet från statens sida, för hvilken musikaliska akademien främst varit iöremål!, möjligen medgifvit.