Aftonbladet – 22 juni 1854, sida 2

AN Ve OO TTNH VM OMM VASA VUATUD, AIILAR AVE rvarande omöjligt. Rektor Dahm upplyste att i Kalur skola draga gosssarne sjelfva försorg om att vissa men afslutas i det de äro angelägna attskyndsamt nomsgå dem, så har t. ex. skett med geografien, arigenom hemarbietet i deila ämne upphört. Så inde äfven ske me:d ett eller annat ämne till. I afseende på de ämnen, som för et temporärt sutande kunde komma i fråga, yttrades flera olika eningar. De flesta voro dock ense om att geogran och det af de främmande språken som först före3s liksom modermälet såsom språkstudium kunde knas bland dessa. Men då det af en talare ifrågasättes huruvida hiorien och naturvetenskaperna äfven kunde hänföras 1 läroämnen af detta slag, uppstod en diskussion m isynnerhet hvad naturvetenskaperna beträffar amkallade flera talare. Prof. Carlsson yttrade: aktadt han erkände rigtigheten af ideen att vissa nen afslutas, hvilken idte äfven i Danmark blifvit lämpad i sammanhang med studentexamens afskafinde, kunde han dock på iutet vis tillstyrka att hiorien blefve ett af dessa ämnen. Historien är nemgen bäde till sin natur och den tid den upptar sådan, t den tar alla krafter i anspräk. Den utgör äfven ett idvändigt supplement till de andra ämnena på alla adierna af lärljungens utbildning — fantasiens, minets och det moraliska omdömets. Hela den moraska bildningen skulle genom ett afbrott i detta ämne öras. Dertill kommer äfven att perioder af histojen finnas, t. ex. Nyare historien, som endast tillöra en mognare åders. Samma åsigt uttrlades af lektor Alander. Mot botanikens afslutande yttrade sig mag. Widren och doktor Petersson. Rektor Svedbom deremot nsäg botanikens afslutande så mycket lämpligare, om derigenom bereddes tillfälle till andra naturetenskapers, såsom fysikens och kemiens inträde bland kolans undervisningsämnen. Sedan diskussiontn öfver den 48:e frågan anvsetta lutad, öfvergick nan till den 74:e: Kan filosofien inses vara ett skola tillhörande läroämne? Lektor Elfving 2xsåg hvarken logik eller retorik illhöra skolan, som endast borde gifva de nödiga för beredelserna till det filosofiska studiet. Bland sälana förberedelser vore språkstudiet och reflexioner, om läraren anställde med lärjungarne öfver det 1äta, de bästa. Psykologien borde deremot ingå iskoans undervisningsplan, emedan den utgör en fyllnad bristen på naturenlig organisation af hela undervisingsfältet. Undervisningen i detta ämne bör dock ndast afse granddragen. Magister Falk delade ej den föregående talarens gt om de af filosofiens doktriner, som böra blifva öremäl för undervisbing i skolan eller derifrån utclutas. Skall någon af dem behandlas inom skolan, r det snarare vara logiken än psykologien, då den örra förberedes under hela lärotiden, den selnare leremot endast som metafysik kan med någon nytta vehandlas. Rektor Gumelius instämde med mag. Falk i afseende på logiken, men trodde dock att man, utan att lerföre öfvergå tilll abstraktioner, kunde af psykologien meddela åtmiinstone så mycket, att lärjungarne vjordes uppmärksamma på de andliga krafter som finnas inom dem. Af öfriga talare yttrade sig magistrarne Widgren och Strömborg för filosofiens utgående ur antalet af liroämnena, rektor Wessman för deras bibehällande. För en särskild lärare i detta ämne talade lektor Ahland:r, som ansåg det endast fruktbringande, åå det på lefvande sätt föredrages; men för detta ändamäl behöfver det sin man. Den 47:de frågam: Vore det icke en lämplig öfvergång från skolans strängare ordning till akademiens friare studwm, om i den forras öfversta afdelning den dagliga undervisningstiden något inskränktes, så att t. ex. eftermiddagen kunde af lärjungarne uteslutande användas till beredelse för följande dagens pensa? blef derefter öfverläggringsämne. Lektor Rabe ansäg undervisningen i de högre stadierna böra ha en friare karakter, antingen gymnasii-inrättningen fortfore eller skola och gymnasium komme att tillsammans utgöra ett enda läroverk. Det vore i det sednare fallet så mycket mera be ligt, som öfvergängen tilll det fria akademiska siudiet blefve skarpare. Nan kunde på försök befria de äldre från eftermiddagsläsningen, för att ge dem tillfälle till sjelfstudium hemna. Rektor Andersso; och lektor Ahlander äberopade häremot den erfarenh:t man vid Lunds och Skara liroverk haft af olänpligheten af en sådan befrielse. Äfven rektor Gumelius yttrade betänkligheter vid förslaget, hvars tillänpande han fruktade skulle leda derhän, att lärarne skulle något hvar vilja sysselsätta de befriade med sitt ämne och de sålunda öfverhopas med arbete. Tal. hade dock med lyckliga resultater medgifvit de äldre frihet från uppläsning hvarje timma och i stället föjrelagt dem längre pensa, för hvilka de hade att inom :en viss tid redogöra. Mag. Bergus octh rektor Svedbom upplyste om för. hållandet i detta afseende inom nya elementarskolan, der lärjungar, som: afslutat alla till 6:te klassen hörande kurser och för hvilkas stadga lärarne hafva förtroende, åtnjuta ledighet från en del af skolans lärostunder, men hvilken ledighet kan af läraren fräntagas den lärjunge, som befinnes hafva missbrukat den. Frågan om feriernas utsträckning, som nu företogs, har följande lydelse: Om det medgifves, att ferierna äro alltför långa, :ore det tillräckligt, om under sommaren sez veckor (eller en månad), t. ex. tiden mellan den 20 Juni och 1 Auyusti (eller mellan den 20 Juli och den 20 Augusti), och vid julen en månad (eller 14 dagar), t. ex. ifrån den 15 Dec till den 15 Jan. (eller ifrån julafton tnll dagen efter trettondedagen), der. tll användes? Rektor Gumelius kunde ej tillstyrka någon inskränk. ning i ferierna, i synnerhet sommarferierna. Lärjungarne behöfva dema frihet för sin helsa. De böra ej heller afvänjas Tån hemmen. TI landsorten är det äfven svärt för ob. medlade föräldrar att hålla barnen en längre tid i skdan. Genom att hälla på länge vinnes ej i samm? proportion mera i kunskapsväg. Krafterna behöfva hvila för att stärkas. — Tillfälle till fri undervisning i skolan borde dock under mellanterminen beredas de gossar hvilkas föräldrar detönska. Meg. Widgien ville inlägga en protest mot försla. get att ferierna skulle börja så sent som den 20 Juli. Meningen med ferierna är rekreation. Denna fis bäst under den slkönaste ärstiden. Att lärjungarre under denna tid sskulle sitta instängda i skolan vore obilligt. Rektor Sommeliws föreslog höstterminens utsträckning frän den 1 September till den 20 December, samt värterminens från den 15 Januari till den 15 Juvi såsom lämpligast. Eofpredikanten iLogergren yrkade minst 2 månaders sommarferier och 3 veckors ledighet under julen. Detta är ungefärligen den tid som bet för att krafterna kumna upphvilas, utan att afvärjande från arbetet eger rum. — Olika förhällanden på olika orter göra dock nödvändigt att ej ett f.st sti. pulerande sker. Någon latitud bör i detta fall medgifvas. Rektor Söderlind. Stockholms skolor behöfva fullt ut de ferier de nu ha. Detta bevisas äfven deraf, att barnens föräldrar äro angelägna att redan före ter. minens slut få hemta dem hem och först nägot inpå terminen inskicka dem. Rektor Sommeliuw anmärkte att skollagen ej berättigar till en sädan wtsträckning af ferierna. Rektor Gumelius instämde med en föregående talare, att vid bestämmande af vissa dagar för feriernas början och slut lokala förhållanden borde tagas i betraktande. Man tycktes i alllmänhet vara af den åsigt, att ferieraa borde upptaga omkring en fjerdedel af året. 56:te frågan. Oim det för skolwngdomen är anqeläget att lära känrnm, huru den kristna troslaran i tänkares hufvud uippfattad och på kyrkmöten b månne det icke dexjemte är af ännu stö ungdomen inhemtar, t. ex. i kyrkohistoris huru det kristliga troslifvet uppenbarat q i guij tiga menniskors tänkeoch handl.ngssätt? föranledde följande diskusson: Hafnradikanton Janeraren Nat koma I salsa