Aftonbladet – 22 juni 1854, sida 2

Svarta Hafret. Från Varna skrifves den 7 dennes: Krigsflottans hufvudstyrka samlas i grannskapet af Varna. Då trupperna icke utskeppas så har man börjat tro, att ett kombineradt anfall på Odessa är afsedt. Detta skulle sedan utgöra utgängspunkten för bjelptruppernas operationer. Enligt berättelser från Odessa af den 6 voro de engelska marinsoldater, som gjorts till fångar på Tiger,, ännu qvar der. Man synes ännu icke hafva bestämt deras öde. De i Galacz och trakten deromkring posterade ryska trupper afgå till Krim, för att förstärka dervarande trupper, emedan på sednaste tiden en ganska oroande sinnesstämning visat sig bland invånarne. Morning Herald omtalar, at:tscherkesserna intagit flera fästen och att en träffning egt rum fvid Abazik, i hvilken ryssarne skulle ha förlorat 600 man, deribland en öfverste. Engelska tidningar meddela rapporter från amiral Dundas af den 25 och 28 Maj, vid hvilka finnas fogade en den 21 Maj daterad utförlig berättelse af amiral Lyons, om tilldragelserna vid den tscherkessiska kusten, derur vi utdraga följande: Expeditionens resultat är att utaf alla kustfästen från Azowska sjön till turkiska gränsen är det blott Anapa och Sudchak, som ännu hafva rysk flagga; alla öfriga fästen hafva dels frivilligt, dels nödtvunget fallit ifrån ryssarne. Af amiral Lyons rapport visar sig, att han den 18 Maj med den af honom kommenderade engelsk-franska eskadern ankom utanför Re dut-Kaleh, hvilket ryssarne så länge som möjligt sökte bibehålla, dels för att skaffa der befintliga förråder och amumnition till Kutais, dels för att afskära Selim Pascha kommunikationen med kusten. Amiral Lyons begaf sig efter en rekognoscering af fästet skyndsamt till Tschuruk-su, tog der ombord 800 man turkiskt infanteri och 3 fältpjeser, återvände till Redut-Kaleh, landsatte trupperna ungefär tvä engelska mil från batterierna och skickade en officer i land med uppfordran till fästet att gifva sig. Man lät officeren vänta en stund, under förevändning att kommendanten icke var tillstädes, och skickade honom sedan tillbaka utan svar. Agamemnon och Charlemagne gingo derpå inom skotthäll och öppnade elden; ryssarne drogo sig emellertid, efter att blott svagt hafva svarat, tillbaka, och turkarne besatte batterierna. Ryssarnes aftåg skedde i sädan hast, att försöket att sticka militärqvarteret i brand, misslyckades. Deremot sköto de i brand, sedan de försäkrat sitt ätertåg genom upprifning af bryggan öfver floden, magasinerna och den af köpmännen bebodda delen af staden, som sträcker sig ungefär 1V, eng. mil utmed floden, så att den helt och hållet förstördes. Den minvgreliska delen af invånarne aftågade med ryssarne. Den 20 och 21 arbetade turkarne med ifver på fåstningsverkens reparation. Till fästningens understöd hade dessutom amiral Lyons qvarlemnat ångfregatten Sampson, Man erfar äfven af rapporten att ryssarne den 19 brännt Poti och Agysub. I den sednare rapporten af den 28 tillägger amiral Lyons, att under hans resa längs kusten, tscherkesserna öfverallt nedkommit till stranden och tillkännagifvit sin glädje och tacksamhet för engelsmännens och fransmännens ankomst. En wienerkorrespondent till Köln. Zeit. berättar, på grund af bref från S:t Petersburg, att i Sebastopol utbrustit ett allvarsamt uppror bland dervarande garnison och matroserna på Menchikows flotta, samt att det blott med stor möda kunnat undertryckas. En kapten som varit anförare för sammansvärjningen har flyktat. Talrika exekutioner skedde med all skyndsamhet och ett ganska stort antal soldater och matroser transporterades parvis hoplänkade till det inre af laudet. Times uttalar den förhoppningen, att med det snaraste ett allvarsamt företag emot Sebastopol och Krim kommer att ske. Utan att tillintetgöra detta sjöfäste och den ryska Svartahafsflottan är det omöjligt att beskydda Turkiet mot framtida anfall. Detta hade regeringen längesedan insett. Sir E. Lyons förklarar, att hvad han kunnat erfara och utforska i fråga om Krims geografiska och klimatiska förhållanden, erbjuder halfön stora fördelar för en engelsk-fransk armåes operationer. En här af 40.000 engelsmän och fransmäv, understödd af de båda flottorna, skulle vara stark nog att fördrifva ryssarne från Krim och försvara Jandet. Sebastopols befistningar åt landsidan äro ingenting mindre än fru tansvärda; Kaffa och Teodosia äro liksom skapade till operationsbas för en okupationsarmå, under det en blokad af Nicolajew och Cherson skulle afskära en rysk försvarsbär all tillförsel från sjösidan. Ett mycket lofvande omen ser Times i den omständigheten, att ett antal belägringspjeser af gröfsta kali