Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 2

ställningen nu antager ev sågani utseende, förvånar det ej de personer om hvilka jag ade, men våra otåliga småherrar äro öfverskade att Sebastopol ej alltredan ligger i iner, och man har svårt att göra dem be: pligt att verkligheten, framför allt i krig, håller lika skridt med önskningarne. En liflig verksamhet råder allt fortfarande våra hamnar, synnerligast Toulon. Oss sy8 klart att marskalk S:t Arnaud har begärt förstärkning af trupper. Som regeringen r öfrigt var beredd på denna begäran, om vars nödvändighet och nytta marskalken hade t bilda sig ett omdöme på stället, så har van i Paris liksom en förkänning af något igtigt som är i görningen i Donautrakten. ärt land, som nu är afvandt från det stora rigets själsskakningar, tager af dess skiftens aturliga osäkerhet föga förnuftiga intryck, vilka olyckligtvis utöfva sitt inflytande på rediten. Denna för den lilla handeln och e små affärerna oumbärliga hjelpkälla unandrager sig på ett ledsamt och föga patritiskt sätt att fylla deras behof. Deraf häreder sig för de små köpmännen och industridkarne, för den lilla rörelsen i allmänhet, n stor förlägenhet både i Paris och våra proinser, från hvilka de stora anläggningarne i Paris för öfrigt dragit en hel hop arbetskrafer, hvilket förhållande ännu ytterligare minskar deras verksamhet och derigenom äfven !e leras hjelpkällor. Det oaktadt är ställningen j in allmänhet ganska lugn; allmänheten endast 3 ycker, att hon får veta för litet om krigsörelserna, och hon förundrar sig öfver att så I vi stora saker föregå eller äro på vägen att föregå l za atan detta brusande af tryckta ord, hvarvid l-n man hade vant henne. Framför allt synes den arbetande klassen vara ledsen öfver attl; man så sällan meddelar den någonting. Derafl kommer att det icke i Frankrike finnes något lifligt deltagande för detta orientaliska krig. l. Våra soldater och våra sjömän skola utan, tvifvel slåss lika bra ändå, men under stora tidsförhållanden måste man önska, att detjr; bakom armeen, som lifligt slåss, finnes ett . folk, som lifligt deltager i dess öden. Nu C uppenbarar sig denna nationella Hflighet icke särdeles, men jag tror dock att i botten är förhållandet mycket bättre än det visar sig på ytan. Jag har just nyss uppehållit mig några dagar i London. Jag har der sett aristokratien, och sett folket, och jag har öfverallt i sinnena, i hvad som rörer detta orientaliska krig, funnit någonting bestämdt, afgjordt, och så att säga handgripligt, som icke förundrar någon med den engelska karakteren förtrogen, men som väcker ett angenämt intryck h2s dem som blifva vittnen till denna ädla och patriotiska sinnesstämning. Engelsmännen synas förtjusta öfver sin allians med Frankrike. Man visste ej riktigt huru John Bull skulle upptaga den oerhördJa ära som drottningen af England visade franska ministern genom att bevista hans bal, men vid detta tillfälle har, såsom man sagt mig, den stora massans bifall varit allalldeles ursinnigt. Det är ett godt tecken. Man visade mig i London bref från S:t Petersburg, skrifna af ganska betydande personer. Alla dessa skrifvelser skildra, med lång större frihet än jag väntat mig af en rysk penna, framför allt då den föres i hemlandet, den oro, ängslan och nedslagenhet, som i den ;ska hufvudstaden är den första följden af : ciget. , i Jag hade i London tillfälle att lära känna en gammal vapenbroder .till Sehamyl, hvilken gaf mig en ganska intressant beskrifning på denne berömde höfding, och citerade för mig Å drag af en fabelaktig oförskräckthet och själsnärvaro. Han sammanfattade sin bild i dessa ord: Schamyl öfvergår i enkelhet den mest kompletta vilde, och i bildning den mest civiliserade europge,. Han hoppades stora ting af denne krigarhöfding, understödd, såsom han nu är, af vesterns vapen. Sommarsäsongen börjar drifva alla menniskor från Paris. Den lagstiftande församlingen går som den hade kommit, utan att göra väsen af sig. Våra periodiska skrifter erbjuda i alla synpunkter föga af intresse. Några få verk af värde framstå bland massan af onyttiga cller rent af simpla litterära produkter, som ut: komma. Originalitet, kraft, och hvad värre är, qvickhet saknas temligen allmänt i dagens litterära skapelser, med undantag likväl af några teaterpjeser, hvari några af dessa egenskaper framsticka, fastän tunnsådda. Man i har fästat någon uppmärksamhet vid marskalk ) Soults memoirer, hvaraf tredje delen just nyss utkommit. Jag håller på att läsa dem, för att 2 I derur utdraga hvad som synes mig kunna ega något intresse för edra läsare. Marskalken, hvilken jag kände ganska nära, var lika litet författare som han var talare, och det är sannolikt att ganska få rader i hans memoirer flutit ur hans egen penna; men hans tankar, sedan de blifvit af en erfaren hand och på ett passande sätt ordnade, hafva kunnat erbjuda ett ganska godt arbete öfver de stora saker, hvari han deltagit, och guorum pars magna fuit. A. H. — Kongl. Maj:t bar enl. P. T. uppå gjord ansökning, under den 13 innevarande mänad bevil jat löjtnanten vid Wisby stads jägarekompani Lar Odin afksed ur krigstjensten. — ny na — Vid riddarhusdirektionens sammanträd i måndags utnämndes, af 28 sökande till tvenne le diga lifstidspensioner ä en okänd välgörares fond, ge nom lottning bland sex de mest behöfvande, enkefr Grönhagen född Hvitfeldt samt fröken Märtha Elisa bech Härd, till erhållande hvardera af en pension AP — I. 29 Ir hlA Ut sig t