Aftonbladet – 21 juni 1854, sida 2

vilket Varit allllor PpreEStellläv SED Ad detta stora rum kan misshöras, är bekant bäde frän etta och förlidet ärs möte. Joh. Dillner:. FT en andsortspressen em den konzl. propositionen angående tryckfriheten. Den i Christianstad utkommande tidningen vea yttrar: Visserligen var det väntadt att proposition skulle ramkomma denna riksdag med förslag till ändrivgar närvarande tryckfrihetslag, men att de skulle blifva ådana, som Kongl Maj:ts proposition innehäller, det ade väl endast få till och med bland de konservaäive anat. Att helt och hället utesluta dem enda friwet Sverge ännu eger qvar ur Rikets Grumdlagar, det ir att slå hufvudet på spiken; man vet då ätminstone vad man har att vänta. Knappast en enda förönIring, verkligt verkande der den borde, finnes föreslasen, utan hela förordningen, som dock i sjelfva verot innehäller mycket godt om det också någongäng missförstås eller förvränges, skall totalt försvinna för att sednare lemna plats för en godtycklig lag, hvilken hvarje ögonblick kan förändras. Vi hysa alltför mycket förtroende till Rikets Ständer för att tro det ett dylikt anfall på landets grundlagar skall kunna gå igenom. Den mycket konservativa Uddevalla Tidning förklarar, att ur politisk synpunkt finnas åtskilliga skäl emot regeringens förslag, men deremot ur juridisk synpunkt för detsamma. Att denna fråga är politisk mera än juridisk torde dock knappast någon vilja bestrida. Örebro Tidning har en lång artikel emot propositionen; visar att några af dess grunder, såsom t. ex. den satsen, att pressens stigande missbruk numera hota att undergräfva religionens helgd, samhällets bestånd och det enskilda lifvets trefnad icke äro med verkliga förhäll ndet öfverensstämmiande; erkänner emellertid, hvad smädelser emot enskilda personer vidkommer, att skandalpressen längesedan ådagalagt behofvet af rättelse; men hvarföre har man då icke framkommit med förslag i denna riktning? Nämnde tidning undersöker derefter huruvida tryckfiibeten kunde anses lika betryggad om stadgandena angående den hade natur af civillag, som då de utgöra en grundlag, och finner att detta icke skulle blifva förhållandet. Tidningen anför härom bland annat följande: Ett af tryckfrihetens förnämsta ändamäl är ju att, jemte representationen, värna allmän och enskild frihet emot regeringsmaktens missbruk. När då folkrepresentationen icke alltid kan vara församlad för detta ändamål, så är det i samma mån som denna sällan sammanträder, af dess större vigt att tryckfriheten är så vidsträckt, som detta låter förena sig med allmän och enskild trygghet. Men just denna pressens ställning, dess väktarekall på regeringens handlingssätt, gör den, om icke just till hvarje regerings uppenbara fiende, likväl alltid till en fruktad institution, som ingen regering i och för sig kan äl ska, helst när den, såsom tyvärr så ofta sker, är lika och kanske mera, obillig i sina anmärkmingar emot och sina anfall på regeringsmakten, somm denna äl verkligt klandervärd för sina handlingar. Med ett ord, den menskliga svagheten gör, att ingen regering i verlden betraktar tryckfribeten annorlunda än säsom ett nödvädigt ondt, hvilket man helst önskade vore borta, öfvertygad inom sig, att sakerna icke skulle gå sämre och landets väl icke mindre befrämjas, tryckfriheten förutan. Det ligger i menskliga lynne så naturligt en önskan att hafva sä få band på sig som möjligt, och när just dä den makt, för hvilker allt annat böjer sig, vet att en in titut:on finnes, son håller hennes lystnader inom behöriga skrankor, så kan detta icke annat än i dubbelt mått förödmjuk: henne och göra henne illa stämd emot ex inrättning som förorättar henne genom sina obilliga anfall, mel som särar henne ännu djupare genom etivälgrundad klander. Häraf kommer sig den allmänna och ljupa ovilja som vi se alla styrelser — absoluta sävtl som kor stitutionella — öppet ådagalägga emot pressen oc tryckfriheten i allmänhet, med ett enda undantag nemligen i England, det enda land i Europa, df denna vigtiga frihet så sammanvuxit med alla öfrig politiska frioch rättigheter, att ingen skulle vil sätta dess existens i fråga, eburu det är fullt säke att tryckfrihetens missbruk der varit och ännu ä! långt talrikare än i vårt kära fädernesland; men ma har derstädes nu kommit lika längt, som i det fri Amerika — att endast skratta åt, förakt: och glömn öfverdrifterna, enär äfven de mest obildade nume vanligen förstå att skilja det sanna från det falsk öfverdriften ifrån verkligheten. Derhän är man, Gu lof! nu på god väg att komma äfven hoss oss; ehui detta alldeles icke bör hindra en revisiom af vär n varande tryckfrihetslag, hvilken, såsom allla medgifv i flera stycken är felaktig. VERSER WW et Po OR ro I