Aftonbladet – 20 juni 1854, sida 3

da och ofantliga kostnader försökt uppresa ett par hundrade lamnar från den steniga af våldsamma bränningar merendels slagna stranden — och efter att hafva inlupit i den smala, föga beqväma hamnen, försvinner betydlig den illusion, son kom Linn att 1741 utanpa denna stad tyckes oss föreställa sjelfva Rom i modell,. De få varuhusen längst ned intaga ingen ordnad läggning, de usla kåkarna, som förväget bänga på den närmaste branten och hvilka tyckas ega så liten kraft att hålla ihop på sitt för stormarne utsatta läge, skymma alldeles undan de bättre husen och ingifva en ganska nedslående föreställning om befolkningens vilkor i Gotlands enda stad. Men träder man upp på de smala i labyrintisk oreda hoptrasslade gatorna, så har man icke svårt att här och der finna bostäder, som i yttre byggnadsstil kunna täfla med hvilken annan svensk stads som helst. På icke få ställen blanda sig med de hvita husen (ty det öfvervägande flertalet är af kalksten) gröna, ehuru små trädgårdar, der, utom andra för det här rådande milda klimatet utmärkande buskar och träd, gigantiska valnötträd sträcka ut sina kraftiga grenar och täta dungar af syrener dofta med sina glada blomspiror. Det är särdeles i dessa dagar man bör se Wisby för att få begrepp om det lif och den rörelse, som här framkallas af utomordentliga förhållanden, men som kanske fordom hörde till ordningen för dagen. Konungens besök, den här förlagda militären (nemligen en bataljon af Göta artilleri och en sqvadron husarer, utom adjutanter, stabsofficerare c. c.), otaliga resande och besökande, äro de anledningar, som lifva hvarje tum af den annars temligen tysta staden. Hvart man blekar vandra högtidsklädda menniskor, för hvilka åsynen af Sveriges älskade konung är en kär nyhet; öfverallt svaja plymer, blänka unifor