annat landskap utgör en nödvändig lem i hela statskroppen. Och om det väl icke kan sägas vira hjeriat i densamma, lifskällan i dess centrum, så är det dock på sätt och vis en del af Sveas hand, hvarmed hon pekar åt öster, för att gifva otvetydiga fingervisningar för det komman !e. Nu förhåller det sig dessutom på sätt och vis med Gotland, som med mycket annat :ärt och godt man har, att man sorglöst njuver deraf, utan att just så noga bry sig om att fullständigt lära känna dess art eller dess behof af att sjelf komma i åtnjutande af en snula ersättning för det goda det lemnar. Man torde ej säga något ogrundadt, om man o står att Gotland af svenska landskap hör r:ll dem, som för fasta landets inbyggare äro :.ninst kända — liksom å andra sidan förhål:andet är alldeles samma med Gotlänningarnes. (vi mena naturligtvis den större allmänhetens) kännedom om fasta landet. Då nu härtill kommer, att Gotland ännu så länge blifvit ie enda skådeplatsen för de ansträngningar värt land funnit sig pligtigt att göra för att bevaka den stora konflikt mellan stormakterra. hvilken upplågat så alldeles i vår närhet, och att Gotland (om i verkligheten eller blott mingsvis) blifvit framstäldt såsom en punkt, ;i hvilken lystna blickar kastas så från den ;na som den andra sidan, och attön derföre, såsom vanligtvis sker, när man tror sig stå vira att förlora något godt och dyrbart, verkigen blifvit oss kärare och vigtigare — så ir det alls icke underligt, om man från fiera väll verkligen önskar uppfatta något om detta vid, med hvars öde kanske äfven till en del ela vårt lands sammanhinger. Men då nu Gotland, redan upptaget af kännhara i qvarteringar, svårligen lärer kunna hysa alla dem, som med egna ögon skulle vilja taga någon kännedom om vissa lokala