mantiska minnen f.ster sig, hvilket, i sig sjelft rörande och skönt, ytterligare omklädt ut snillets diktningsidraperier, ännu i dag värmer så månget hjerrta, minnet af en flicka, som för sin kärleks skull glömde allt och nest sig sjelf och tilll och med den grymmaste döds qval. Och dlet är så som denna mur, med alla sina historriska och poetiska erinringar, på en gång bir vittne om kraften i ansträngningarne och kraften i uppoffringarne. Dock erbjuda i ännu högre grad kyrkoruinerna ämnen till förvåning och tankar; under det katolska regementet egde Wisby i trettonde århundradet 18 kyrkor; af dessa begagnas nu blott S:t Maria; 10 stå qvar som sköna ruiner, och 3 äro mycket förstörda. Den som önskar en fullständigare redogörelse för alla dessa herrliga minnesmärken från byggnadskonstems guldålder i Norden, hänvisas till en liten skrift af C. F. Sjöberg med titel: Några ord om Wisby Fornlemningar... Den som viill blifva delaktig af några slags poetiska elller rhetoriska utgjutelser af de känslor och inttryck, som tränga sig på vandraren, när han trräder inom dessa förr så heliga byggnader, ssöke dem annorstädes. Oinvigde som vi äro i konsten att uppfatta arkitektoniska finesser och antiqvariska märkeligheter, förefaller det oss svårt ait blifva utom sig af förtjusning när man trampar på stoftet efter verk, som uppf rdes med så oerhörda mödor och till så oändligt litet fromma ifven för de fromma. Nog stämmes man till ett slags dyster högtidli.het, när man i sanceta Catharinas ruiner låter blicken följa med på en himmelsfärd längs de smäckra, fina pel.rne, eller när man står i Helige-Ands-kyrkans chor och blickar in i det åttkantiga templet, der fyra väldiga pelare uppbära det tak, som afskiljde öfre våningen från den undre, eller när man inne i S:t Nicolaus, skumögd a