ill kostnaden för en målad vapensköld öfver en af ullportarne och uppsättandet af en flaggstäng derammastädes, samt några riksdaler och skillingar för n eller annan liten anordning. Denna ådagalagda orftighet, ifall den fallitt nägon af de än Ppersoerna i ögonen, är emellertid icke invi es fel: le hafva lika underdänisgt som hjertligt fågnat sig öfver det nådiga besökett. Mer än andra smästäder, har denna stad vid flerai tillfällen visat en viss förmåga att tillställa festliigheter, hvilka jemte oklanderliga materiella anrätttningar burit en esthetisk karakter, som behagat och: anslagit. Men de, hvilka ex nobili officio skulle his den höge gästen hafva anhållit om att med en enkel festlighet få utirycka samhällets förbindelser och vördnad, hafva i detta afseende mankerat, och nu, sedan staden äterfallit i sitt gamla lugn igen, hör man en allmän klagan, att staden icke med någon fest, ej heller med nägon välsörande stiftelse, eller något dylikt, utmärkt, i yttre mätto, en händelse, hvars like icke på flera hundra år har här inträffat. Största delen af Konungens tid egnades ät lägret och trupperna, och under fältmanövern sistl. thorsdag satt han till häst nästan hela dagen, och ordnade till hufvudsaklig del det enz partiets rörelser, under det att den raske Kronprinsen egentligen anförde det andra partiet. Konungens nobla och vänliga skick, de bäda Prinsarnes, Carls tcch Oscars hurtiga och friskhbjertade väsende hafva sjort på den gottländska beväringen, i hvars leder lessa höga personer för första gängen befunno sig, de: utmärktaste intryck. Med beväringen yttrade Konungen sia belätenhet; han bade i dess rörelser bemärkt ej blott villighet och lif, utan ock, hvad som synnerligen frapperat honom, i allmänhet en militärisk förständighet och skicklig samhällning. Med undantag af länsllasarettet och Rohne myrodling, egnade Konungen icke åt nägon annan af länets eller stiftets institutioner och arbeten någon speciell uppmärksamhet Gymnasiet och skolan hade isamma lagar sina årsexamina och sin sluthögtid med premietdelning och rektorsombyte; men hvarken Konungen sjelf eller nägon af hans söner hedrade dessa fester med några ögonblicks närvaro. Var det väl derföre, såsom man bland Konungens omgifning lärer ha gissat, att han icke fann stiftets och läroverkets chef sig till mötes? Eller, hvad som är troligare, har den eller de, som hade nåden att förelägga Konungen den lagliga promemorian för hvad som skulle beses och göras, alldeles förgätit vigten och högtidligheten af 2tt möte mellan Konungen och provinsens ungdom? För öfrigt cirkulera, bland talrika små anekdoter i följd af denna sekularhändelse, mänga berättelser om vederbörandes bemödande att hålla säväl Konurgen som Prinsarne inom för vederbörande välbehagliga personers område och grannskap, t. ex. bestämmandet af Kronprinsens bostad å konsul Eneqvists ett stycke utom staden belärna villa, ehuru inom staden flera väningar, t. o. m.i närheten af landshöfdingehuset, der Konungen bolde, funnos att välja på, m. m. sådant, som ryktet och sqallret nog torde bringa längre in det borde komma. Vid slutrevyen i lägret den 16 dennes bemärktes i Konungens svit 2:ne fransyska officerare, hr de Blancard, förste adjutant hos kejsaren, och en geniofficer, hvilka dagen förut hade ett par timmars audiens, och som dervid berättas hafva öfverlemnat ett handbref från franska kejsaren. Dessa officerare medförde dessutom depescher till franska Östersjöflottan, och afreste derföre till Fåhrösund, derifrån de i dag återkommit, och afresa härifrån i dag. Man antager här, att det kungliga besöket hade också något politiskt ändamäl — t. ex. att nu visa den vigt, som Sverge fäster vid denna provins. Den 5 och 9 nästk. Juli skola Kronprinsens husa: rer bryta upp, och längre fram grenadiererna och Jönköpingarne, i hvilkas ställe Östgötba grenadierern: lära hitkomma. S.