Aftonbladet – 17 juni 1854, sida 2

nonser insatta af tjenstefolk som söka husbönder. Husbönderna äro tvärtom i ett tillstånd af den största oro att få sig tjenstefolk. Pigor, Dugliga uppassare, Bodbetjenter, Tre eller fyra murare,, Ogifta kockar, Qvicka, hurtiga springpojkar,, stå till ett förfärande pris. Murare anmodas ödmjukligen att arbeta för 2 pund om dagen, hvilket gör omkring 600 pund om året. En gentleman önskar försäkra sig om biträde af två personer, som äro hemma i konsten att slå tegel. Han underrättar dem artigt att allting är i ordning för arbetet, att verktyg och ved är framfördt, och att vilkoren äro — hälften af det tillverkade teglet. En ogift karl önskar att hugga och lasta ett vedlass om dagen. Ett ungt, raskt fruntimmer, med fördelaktigt utseende önskar att förestå cn värdshusrörelse. Egaren af en säng läter verlden veta att han är i besittning af en sådan möbel, och annonserar den nu till salu med eller utan sängkläder. Man annonserar om en springpojke och frestar med en lön af 30 pund om äret jemte tvätt, husrum och vivre. En renskrifvare bjudes 4 pund i veckan etc. etc. — Under den storm af praktiska bestyr som pågär nödgas de sköna konsterne att sörja för sig sjelfva och fara följaktligen derefter. Under rubriken Teater finna vi Önskas köpa en teatergarderob eller en del af en sädan. Dettatyckes häntyda på ett i förfärande grad utblottadt tillstånd bland Othellos och Hamlets. — Ett af de sorgliga dragen i annonsafdelningen är det stora antalaf annonser insatte af personer, som äro i den dödligaste oro att träffa slägtingar eller vänner, men som tyckas söka förgäfves. En ordentlig ström af frågor rigtas till personer, af hvilka de flesta sannolikt aldrig skola se tidningen, med begäran att ge upplysning om hvar de vistas. Det finnes en särskild kolumn för dylika annonser, under rubrik Sainade vännern, som antyder om ett helt epos af sorg och smärta. — En historisk slagtare. En af Danzigs slagtare, som är sysselsatt med anskaffande af mnötkreatur för den förenade flottans behof, berättar nu med stolthet, huru ban haft den äran att leverera kött till lord Nelsons flotta och Napoleons armå, när den förre var i Östersjön och den sednare i Pommern. Den gamle hedersmannen, som åtnjuter mycket anseende, försäg äfven 1830 den ryska armåen med dess behof, men rörande denna punkt iakttager han den djupaste tystnad.