Aftonbladet – 17 juni 1854, sida 2

vud genom lederna och helsade åt båda sidor. Då han närmade sig Jens undermåling, utstötte denne ett skrik, hans lemmar skälfde, och medan Karin, förskräckt sökte få honom bort och he!a hopens uppmärksamhet riktades på henne, slet sig Jens plötsligt lös, kastade sn mössa på marken, och störtade mot de ankommande. Ack Herre Gud! ropade han knäböjande framför prinsen och sträckande med en ömkelig min händerna mot honom. Nu är då mitt usla hf förloradt; men jag talte så fritt för det jag trodde ni bara var en jägare.n Kronprinsen betraktade i början detta uppträde med hka mycken öfverraskning, som de öfrige. Då han igenkände Jens, skrattade han vänligt, räckte honom sin hand, för att lyfta upp honom, och sade: Du behöfver icke vara ängslig, Jens undermåling! Kronprinsen börde icke hvad du sade hans jägare. Innan jag lemnar Restrup skall jag helsa på dig och lilla Karin,, Derpå gick han vidare. Jens reste sig upp och torkade sina ögon; och det stoltaste par, som denna dag lemnade herrgården, var utan tvifvel undermålingen och hans fästmö. Slut. AA