Aftonbladet – 16 juni 1854, sida 2

sselt genom Utgllvanact al MIVItceknidg på MIpa holms poarträttoch tafvelsamling af G. A. S. ett arbete, som håller betydligt mera än det lofvar, och som under den blygsamma benämningen: förteckning döljer ett förräd af historiskt och genealogiskt vetan de, samladt med lika mycken samvetsgrannhet, som anspräkslöshet. (P. T.) — Prestsällskapsmötet. Resultatet af sina öfverläggningar öfver den tredje frågan, hvarom vi i går yttiade några ord, uttalade mötet sålunda: enär statskyrkans upphäfvande under vära nuvarande förhållanden ej kan synas önskvärd, så återstår endast ätt den verldsliga makten så väl som den kyrkliga förvaltningen hvar för sig ställa sig den augsburgiska bekänrelsen till efterrättelse. Prosten Lenström hemställde derefter till mötet, huruvida det kunde anses lämpligt att med alltför stor utförlighet utbreda sig öfver frägor af sä allmän beskaffenhet, som de hvilka hittills förekommit. Han hade här fätt höra mänga homiletiska afhandlingar, som visserligen i och för sig sjelfva betraktade varit högst förträffliga, men som lika väl kunnat passa för hvilket rum och hvilken tid som helst. Derigenom hade diskussionen så utdragits, att oaktadtredan hälften af den för mötet bestämda tiden vore tilländalupen, hade man likväl ej medbunnit flera än tre frägor, och troligt vore att på sådant sätt de allra flesta och derjemte de praktiskt vigtigaste sf de uppgifne öfverläggningsämnena ej skulle medhinnas. Följden blefve, att mången reste ifrän mötet högst missbeläten med dess sätt att gå tillväga, och att vid ett följande möte troligen högst få skulle infinna sig. Han önskade derföre att de värda talarne, så vidt möjligt vore, i sina föredrag skulle hälla sig tillsaken, hvarigenom man sä mycket snarare kunde hinna till de Frågor, som för de flesta hade största praktiska in:sse. Häri instämde största delen af mötets åhöide ledamöter. För tidens vinnande öfvergick man derföre första delen af fjerde frågan, neml. om behöfligheten i värt land af en högre kyrklig förvaltningsmyndighet eller ett s. k. ecklesiastik-kollegium, och företog omedelbart diskussion af sednare delen af samma fräga, så lydande: äro domkapitlen för närvarande så organiserade, att de kunna anses rätt befordra kyrkligt lif, eller är en förändring i deras sammansättning af behofvet påkallad ? Kyrkoherden Hammar öppnade diskussionen öfver denna fråga. Äro domkapitlen för närvarande så organiserade, att de befordra kyrkligt lif? För att domkapitlen skola kunna vaka öfver, huru ett helt stifts presterskap uppfyller sitt vigtiga kall, fordras väl framförallt att de skola ega andlig erfarenhet. Men huru de skola kunna vara i besittning deraf under nuvarande förhållanden, det är icke möjligt att begripa. En person blir student, han studerar t. ex matematik, blir magister, utger en matematisk afhandling, söker ett lektorat och blir så ledamot af ett konsistorium. Hvad tillfälle har han dittills haft att förskaffa sig nägon andlig erfarenhet? Samma förbållande är det sedan han blifvit konsistoriiledamot. Fan är lärare i sin vetenskap vid det läroverk der han är lektor, och detta fordrar sin dryga tid. I konsistorium öfverhopas han af alla slags dokumenter, han skall uppsätta förslag, han skall missivera o. s. v. Men den andliga erfarenhet, som vinnes genom verk lig själavärd, har han ej något tillfälle att inhemta. Talaren gär så långt, att han i detta afseende ej gör någon inskränkning ens för biskoparne. Det är visst möjligt, ja det är till och med ganska troligt, att de flesta af våra biskopar ega den andliga erfarenhet, som man hos dem har rätt att fordra, säsom stående i spetsen för ett helt stifts presterskap. Men det är en ren tillfällighet om eller att så är. Talaren anser derföre en förändring af konsistoriernas nuvarande sammansättning vara af behofvet i hög grad påkallad. Kyrkoherden Hamnström erinrade den föregående talaren om att två konsistorier finnas, nemligen hofkonsistorium och Stockholms stads konsistorium, hvilka uteslutande utgöras af prester. Undrade om dessa mer än andra hafva bidragit till väckande af ett andligt lif. Fann det för öfrigt underligt, att en talare, som så mycket ifrar för lekmannaverksamhet, ej ville medgifva lekmän säte i konsistorium. Öfverhofpredikanten Nordenson instämde med kyrkoherden Hammar i hvad denne yttrat om svärigheten för personer, som, på sätt nu sker, inkomma i konsistorierna, att ega tillräcklig kyrklig erfarenhet. Hemställde om det ej vore skäl att önska, det konsistorierna vore sammansatta på samma sätt som landshöfdingeembetena. Det vore troligen bättre att nöja sig med färre krafter, blott dessa voro fullt lämpliga och vuxna sitt kall. Utom de nu anförda yttrade sig äfven mera kort doktor Bergman, pastor Sparrman samt magister Estenberg. Mötet uttalade i denna fräga den äsigten, att det är högligen nödvändigt, att lagarne för domkapitlens organisation så förändras, att de lemna en säkrare borgen för ledamöternas erfarenhet uti hvad till själavård hörer. Den femte frågan, som derefter kom under öfver läggning, bestär, likaledes af tvä delar, af hvilka den första lyder så: äro icke för kyrkans likformiga utveckling till lif och kraft allmänna kyrkomöten nödvändiga,. Om nödvändigheten och vigten af dylika kyrkomöten, der alla nyanser inom vår kyrka egde tillfälle att mötas och der de olika åsigterna kunde med hvarandra jemföras samt derigenom också småningom sammansmälta, var mötet fullkomligt ense. Biand de många talare, som ådagalade vigten af en sådan den svenska kyrkans representation, nämna vi särskilt doktor IVieselgren, som här ånyo lemnade ett lysande prof på sin stora förmäga att fängsla sina Shörares uppmärksamhet. Mötet ut ryckte sin åsigt i denna fräga sålunda: att en sådan kyrkans representation, hvaruti ett betydligt deltagande så väl hvad val som beslutanderätt angår, äfven tillerkännas lekmän, är för det närvarande en af svenska kyrkans angelägnaste behof., Hvad den andra punkten af nämda femte fräga beträffar, nemligen hur dessa möten böra sammansättes och ordnas för att lämpligast motsvara sitt ändamål., så ansåg sig mötet icke genast kunna besvara detta, utan hänsköt det till en kommitt, som skulle till följande dagen afgifva ett förslag i detta ämne, sä vidt den det medhunne. Sjette frågan — bör handbok eller annan till offentlig gudstjenst hörande bok inom kyrkan antagas, innan den blifvit af vederbörligt kyrkomöte pröfvad och godkänd? — besvarades utan diskussion med nej; enär detta just skulle utgöra ett af de blifvande kyrkomötenas väsentligaste åligganden, så ansägs detta redan ligga i hvad som förut blifvit uttaladt i afseende på kyrkomötens nödvändighet. De närmast följande, 8, 9 och 10 frågorna, förbigingos tills vidare. I stället företog mötet behand: liogen af elfte frågan — om befordringsväsendets brister — öfver hvilken diskussionen ej i gär afton hann afslut2s, utan fortsattes ytterligare i dag på förmiddagen. Vi äterkomma dertill i morgon. — Hr Kahleis cyklorama fortfar att förevisas i manegen å Kongl. Djurgården, och representationen i går afton var, om vi ej