Aftonbladet – 15 juni 1854, sida 2

om å ena sidan ett mer än tungt ansvar måstehvila öfver den, som i sitt öfvermod framkallat krigets fasor, så lära å andra sidan icke heller de kunnat fritagas från sin andel deri, hvilka af Försynen, såsom det tyckes, bestämda att stäfja fridsstöraren, uraktlåta att, så vidt görligt är, förekomma eller lindra krigets olyckor. Hvilken andel i detta ansvar må tillräknas engelsmännen, må die besinna, hvilka tro sig kunna bedöma kriggsoperationernas sammanhang och ändamål; mig tillkommer endast att inskränka mig till en kort framställning af det, som nu genom engelsmännen vederfarits våra grannar på den nordligare österbottniska kusten. Efter ett kortare besök från kl. 10 f. m. till 3 e. m. under någon dag i förra veckan i Gamla Karleby, ej åtföljdt af några fiendtligheter, infann sig den 34 sistl. Maj en engelsk eskader (4 fregatter och 2:ne mindre fartyg under amiral Plumridge) utanför Brahestad. På armerade båtar landsattes marinmilitär kl. 3 e. m., som till de på allt slags försvar blottade invånarnes häpnad, förskräckelse och förbittring, inom några korta timmar förstörde frukten af lång tids idoghet, i det de antinde och uppbrände alla der befintlige plankoch brädstaplar, en myckenhet bjelkar, beckbruk med der samladt förråd af tjära och beck, 6 under byggnad på stapel stående samt 4 i hamnen liggande fartyg. Ett kronans magasin, om hvars ändamål de förbittrade stadsboerna på engelsminnens förfrågan ej lemnade någon upplysning, påtändes äfv n; dock må till dessa sednares förmån nämnas, att, då någon, som sökte förekomma denna tillökning i den eljest nog stora förstöringen, uppgaf, det byggnaden var uppförd till förmån och understöd för ortens kringboende allmoge, engelsmämen sjelfve: bidrogo till eldens släckande och magasinets räddande. Brahestadsboerna uppskatta sin lidna förlust till 350,000 å 400,000 rubel silfver eller vid pass 1,020,830 å 1,166,660 rdr svenskt riksgälds. . Efter detta förstöringsarbete i Brahestad infann sig eskadern utanför Uleåborg, der samma tragedi upprepades den 2 och 3 dennes, endast i mycket större skala, då ännu mera der fanns att förstöra. Dem välnående staden, som af ryska regeringen, esynnerligt nog, blifvit lemnad utan ringaste försvar (äfven den vanliga kossackgarnisonen hade kort förut, förmodligen på samma sätt i Brahe stad, liksom nyligen äfven den i Torneå, enligt komne ordres begifvit sig bort) skall hafva erbjudit en fullkomlig underkastelse under engelsmännen, blott invånarnes egendom skonades från förstöring, men fåttt till svar, att de enligt sina stränga ordres nödgades taga eller förstöra allt som hörer till sjöfart, såsom skepp, tjära, trävaror, hampa, talg o. s. v. Således antändes och uppbrändes äfven här, utom flere kronans magasiner i dets. k. Sundet, tjärhof med, såsom det uppgifves, 60,000 tunnor tjära, skeppshvarfvet med 7 på stapel stående fartyg, I dito på vattnet, som stadsboerna borrat, men ej hunnit få att sjunka. Tvenne fartyg lastade med tjära och ett tomt, sålda till Haparanda, dit de voro i begrepp att afsändas, togos såsom priser, ett af dem togs under färden, 3 mil utanför hamnens. Samma missöde anses med nästan full säkerhet äfven hafva drabbat en handlande från Luleå, som nyligen skall hafva begifvit sig på ett fartyg från Uleåborg med der uppköpt tjära, alldenstund han sedermera ej börts utaf. Landstigningen i Uleåborg verkställdes på 16 armerade båtar. ,På engelsmännens tillsägelse till guvernören, att om de ej för pengar finge matvaror, de tvungos att taga med väld, lemnades dem 12 kor, dem de ordentligt betalte, såsom det säges med nära tredubbla värdet i orten. Stadens förlust genom branden uppskattas till minst 1 million silfverrubel eller vid pass 2,916,660 rdr sv. rgs. I staden och kringliggande trakt hade redan en tid före den nu timade stora olyckan, en — I tryckande arbetslöshet börjat infima sig, så att, oansedt den eljest dyra tiden, arbetskarlar förgäfves utbjödo sig mot 10 kopek silfver eller 14 sk. rgs för dagsverket. Nu mera måste nöden bland denna folkklass blifva ännu hårdare. Huru ett sådant tillstånd i längden kan bäras eller bära sig, är obegripligt. På vägen från Uleåborg, vidare norrut, har eskadern hållit sig helt nära kusten, vid hvarje —llastplats och elfsmynning landsatt krigsfolk, som ransakat efter och uppbrännt alla anträffade upplag af trävaror och tjära; så säges det hafva tillgätt vid Simo och sist vid Kemi. Rörande det stora lager tjära, som finnes vid I Jjo (4 mil norr om Uleåborg, stället för en stor tjärmarknad i slutet af Maj), äro ryk— I tena hittills mycket motsägande. Den utanför Kemi strand (3 mil från Haparanda) för ankar liggande eskadern kunde med obeväpnadt öga tydligt ses från Haparanda kyrktorn Annandagpingst på aftonen. Kurir med underrättelse om hemsökelsen i — j Uleåborg ankom till Torneå natten mot Pingstdagen, som derigenom för detta lilla samhälle blef från sabbatshvilans och festlighetens dag förbytt till en dag full af mödosamt flytt—l ningsbestyr, bäfvan och panisk förskräckelse. Dygnet om från tidigt på morgonen under de båda högtidsdagarne har man sett invånarne i ängslig brådska bortiytta så mycket de kunnat medhinna, af fruktan att i sannat fall se sin öfriga egendom jemte byggmaderna lagd i aska, om, såsom de med bäfrvan emotse, engelsmännen kom a och antända det enda tätt vid staden på stapel-stående fartyget eller den midt i staden uppförda kossackkasernen. Oaktadt den hårda s:orm, som i går (Tredjedagpingst) här rasade med snöblandade regnskurar, såg man innu Torneå invånare ifrigt sysselsatta att nedtaga och undanskaffa den nämnda kasernen, äfvensom den af trä unnförda kvrkan för kossackerna.