Aftonbladet – 14 juni 1854, sida 2

Nå nå, kära svärson, blif ej ledsen! Du vet ju att jag menar dig väl, fast jag emellanåt är litet häftig. Kan du till middagen skaffa mig en hjort, skall du få två specier. Hvad säger du om det, min gosse ? Jag törs inte lofva det., Jaså, du törs inte! skrek Gregers, stampande i golfvet och ånyo fallande ur sin rol. Hvad vill du då, i Guds namn, ha?, Kort och godt, svarade den lille tryggt och leende, ,jag vill ha hundra specier., Hvad för något! Är du rent af galen? Nej, det är jag icke. Ni behöfver inte heller betala mig dem straxt, skogvaktare; jag nöjer mig med att taga lilla Karin i pant för pengarne., Jaså, du gör det? Det var dock särdeles hederligt, svarade Gregers ursinnig. Ja, och dertill får ni min och Karins välsignelse,, upprepade Jens och fattade hans hand, ochnär ni blir gammal skola vi båda arbeta för er och kläda er, så att ni ej skall lida någon nöd; på det viset borde ni också bli nöjd .med handeln. Jo visst vill du arbeta för mig, sade Gregers, som dock mot sin vilja kände sig litet vänligare stämd. Jag luktar röken. Du spekulerar på att få min plats och bli jägare vid sården. Inte sannt, det är så du tänker arbeta ?, Ack nej, Gregers! Ni kan ej tänka så illa om mig. Ska jag bli skytt, hvilket verklisen är min innersta önskan, vill jag först be Karin lägga ut ett godt ord för mig, att jag iår komma i lära hos er, så att jag kan hjelpa er när ni blir gammal och orklös., Ja, ja, undermåling, svarade Gregers, torkande ögonen med baksidan af handen, ty Jens hade rört honom, jag tror gerna att du tänker hvad du säger; men det är på långt när ej så lätt att lära sig skyttet, som du in