Aftonbladet – 14 juni 1854, sida 2

billar dig. Jag tviflar på att du har anlag för konsten; i alla fall måste du öfva dig länge och ge noga akt på mina lärdomar, såvida du skall duga till något. Jag går in på ditt förslag, efter du ber så höfligt och ödmjukt. Du skall då i Guds namn få Karin. Men laga nu att du fort kommer i kläderna och blir färdig, eljest skall jag min själ hjelpa dig. Jag mäste ha hjorten före middagen, om jag också ska skära utden från min egen sida. Här har du min dubbelbössa! Båda piporna äro laddade. Låt se att du handterar den försigtigt., Åh nej, svarade Jens leende, skall jag ut på jagt, så tycker jag mest om min egen bössa; här är den. Med dessa ord gick Jens in i smygen, der bössan låg gömd bakom sängen. Jag har, som ni ser, redan fått mig ett nytt lås; men denna gång skrufvar ni väl ej af det, skogvaktare ? Jens, Jens! Jag tror jag får lof att laga om din ryggtafla. Gif hit bössan, jag vill ladda den, på det jag må vara förvissad att du ej gör dig illa dermed, och kom väl ihåg att du bär den med pipan i vädret och hanen aldrig på helspänd, när du går öfver gärdesgårdarna. Hvar har du brödet, så skall jag skära af ett stycke kött åt dig, ifall du blir hungrig. Här har du. Om du ej till middag lemnar mig det vackraste djur som fins på Restrups ägor, så vrider jag halsen af dig, såsom jag häromdagen skrufvade låset af din bössa. Jens hade emellertid blifvit färdig. Han tog bössan nnder armen och tryckte jägarens hand. Det allrabästa djur,, upprepade Gregers. Hör du Jens Trummpinne! Jag skall göra mitt bästa,, lofvade Jens, och med Guds hjelp hoppas jag, att det skall gå väl. Det går nog bra, kära skogsvaktare,,