Aftonbladet – 13 juni 1854, sida 4

ANMÄLAN. Återigen ett nytt Romanbibliothek ! skall man vid åsynen af denna anmälan utropa.. Ja, återigen ett nytt Romanbibliothek, hvars hufvudsakligaste förtjenst kommer att bestå deruatinnan, att det bjuder Allmänheten endast på gammalt; men på gammalt, som under loppet af mansåldrar, af sekler, oförändradt bibehålllit sitt höga värde — gammalt, som, oberoende af den ständigt vexlande smakens fordringar, evigt friskt, evigt nyttt och ungdomligt, skall fortlefva äfven i kommande generationers minne. Vi komma i det Pantheon, hvars portar vi nu för den Svenska Allmänheten öppna, endast att upplaga erkändt klassiske, utländske författare, och det på så sätt, att de hvar för sig på den plats, som de der erhålla, framstå ej blott såsom representanter utan äfven såsom trogne skildrare af sin tids tendenser, lynnen och seder, icke en miniature, utan i kroppsstorlek, om det tillåtes oss att bildligt begagna oss af detta konstnärliga uttrycc. Vi våga fördenskull hoppås, att detsamma skall komma att ega bestånd så länge ännu inom Sveriges landamären fimes sinne för det klassiskt la och skön. Detta vårt hopp grundar sig dock icke blott på uppställningen och grupperingen af de författare, hvilkas mästerverk vi på vårt modersmål ämna återgifva, utan fastmera på den helsosamma och välgörande reaktion, hvilken på den sednare tiden inom den svenska läsande publikens litterära smak börjat med kräft och allvar göra sig gällande — en reaktion, som tyckes hafva sträckt sig äfren till hufvudstadens lyriska och dramatiska scen. Man bar i litteraturen ledsnat vid en Sues, en Dumas, en Fewals, en Victor Hugos öfverspända produkter och med förkörlek återvändt till dem, som flutit ur den odödlige Walter Scotts klassiska, lugna, rena penna. Man bar med välvilja omfattat Skaldefursten Göthes på svenska språket öfserflyttade mästerverk Faust, och man har från den Kongl. Teatern aflägsnat Flotow, Donizetti, Labiche och deras gelikar, samt i deras ställe på skådebanan infört Mozart och Shakespeare. Utsigterna för vårt företag äro alltså ingalunda mörka, utan tvärtom ljusa, och vi våga hoppas, att de skola ljusna allt mera i den mån strålarne af den rena och ädla konstsmakens sol hinna skingra de nattliga dimmor, som lögrat sig inom den svenska romanlitteratarens och scenens områden. Såsom garanti för, att de mästerverk, som vi i vårt Pantheon ämna upptaga, skola vada troget återgifne, kommer hvarje öfversättares namn att på ti:elbladet utsättas. Att desse tolkar hvar och en i sitt slag äro fullt vuxne sitt åtagna värf, vågar förläggaren hoppas. Ingen prenumeration begäres, och subskriptionen är bindande blott för en enda novell. Det står följaktligen hvarje subskribent fritt, att, i händelse han skulle finna sina vid företaget fästado förhoppningar Ssvikna, nästan när som helst draga sig tillbaka från att understödja detsamma. Vi fördrista oss dock tro, alt vi icke på detta sätt skola komma att förlora någon sxbskribents välvilja. — För öfrigt skall, vid originalernes öfverflyttande på vårt modersmål, allt sipprigt, allt anstötligt på det sorgfälligaste så mycket som möjligt undvikas. Denna anmärkning gäller isynnerhet Beecaccios Decamerone, denna yppiga, sydiändska slingervext, hvars omplantering i nordisk jord fordrar en van, lätt och varsam hand. De 4 första häftena, Zschockes Noveller,, 4 Band, finnas hos alla Bokhandlare att tillgå. Stockholm i Juni 4854. PHILIPP J. MEYER. OS