Aftonbladet – 13 juni 1854, sida 2

indre hindras att uppenbara sin inneboende kraft ;h välsignelse ? V. I hvad förhällande böra kyrkan och skolan stå ten ll hvarandra ? — Statsutskottet har, i fråga om den så kalide helgonskyldens återgående från skolorna särs! 11 församlingarne inom Lunds stift och HalSt : a döm and, der den helgonskyld, som ej är anslalf. en till skolorna i städerna, tillfaller klocaln arne, föreslagit: vatt Rikets Ständer måtte, uti aflåtande underdåig skrifvelse gifva Kongl. Maj:t tillkänna, att de för I leda jeras del beslutat, att den till stadsskolorna inom per: sunds stift och provinsen Halland nu ingående helgonkyld af inom två mil derifrån varände församlingar, nå från skolorna skiljas och till församlingarne återtällas, med förbindelse för dessa, att angående helsonskyldens framtida användande till stiftets konsistoium afgifva förslag, som derefter skulle af konsistoium, med eget yttrande, till Kongl. Maj:ts nädiga röfning insändas; samt att Rikets Ständer, i sam-k nanhang härmed, beviljat skolorna ett helgonskyldens på värde motsvarande kontant anslag af 8,353 rdr 20 sk. I mäl 10 rst. till Lunds stift och 587 rdr 12 sk. 4 rst. tilll gar Halland, eller tillsammans 8,940 rår 33 sk. 2 rst., des: utt å riksstatens 8:de hufvudtitel under anslaget tilllsom slementarläroverken uppföras; och torde Kongl. Maj:t, I sva lerest framdeles någon församling, som i följd häraf) är, kan hafva förklarats berättigad att återfå helgonskyld, I ick söker att erhälla understöd af den utaf Rikets Stänrik ter till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för folkskole) ski lärares aflöning särskildt anvisade summa, taga i näme ligt betraktande den förmån, församlingarne genom em helgonskyldens återbekommande vunnit. iF — Lagutskottet har tillstyrkt att de af d:r Thomander och hr Henschen väckta motionerna, rörande antagande af kommitterades förslag till ny kyrkolag, ej måtte till någon vidare (?) åtgärd föranleda,. Den åtgärd som utskottet vidtagit består blott uti meddelandet af en kort historik om frågans föregående behandling och dess nuvarande skick hos regeringen, der förslaget dock i sjelfva verket blifvit begrafvet jemte alla de andra lagförslagen, så att en påminnelse derom från ständerna sannerligen varit ganska behöftig. — Lagutskottet har, i anledning :f väckte motioner om förklaring af hvad I kap. 2 S missgerningsbalken innehåller angående. gäckeri med sakramenten, eller stiftande af lag mot ett olofligt utdelaude deraf, utfärda en författning af följande innehåll: Den, som utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet är, utdelar sakramenten, böte etthundra riksdaler; och vare hvar och en, som af sädan person mottager den heliga nattskillingar. — Konventikelplakatet. Lagutskottet har nu afgifvit betänkande, i anledning af de väckta motionerna om upphäfvande, förändring eller förklaring af ofvannämnde författning. Utskottets pluralitet föreslår deri, på anförde grunder, att ständerna måtte för sin del besluta en så lydande författning: Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts förnyade plakat r och förbud den 12 Januari 1726, angående de olofliga sammankomster, hvilka uti enskilda hus till en särskild och enkannerlig Gudstjensts förrättande anställas, samt deras straff, som dermed beträdas, upplifvadt genom kongl. brefvet den 2 Maj 1751, samt undanrödjande af kongl. brefvet den 13 December 1762 och kongl. cirkuläret den 20 Januari 1837, angäende -lagsökningar i religionsmäl, som äro af grannlaga beskaffenhet, stadgas som följer : 1. Den kristliga husandakten må fritt utöfvas. 2. Vilja eljest medlemmar af den evangeliskt Lutherska bekännelsen för gemensam andaktsöfning, under annan än vederbörande presterskaps omedelbara ledning, sammankomma, det vare dem ej förment. Om tid och ställe för sammankomsten bör dock anmälan göras hos pastor i den församling, hvarest sammankomsten hällas skall, samt den myndighet, hvarom sägs i 8 4 af kongl. förordningen den 6 Februari 1849, så långt förut, att de kunna vidlk tillfälle vara tillstädes, der sä nödigt aktas. Ej må nägon föranstalta dylik sammankomst eller dertillF upplåta plats i annan församling, än den, till hvilken b han hörer. 3. Sådan sammankomst, som i 2 sagd är, mä lP ej hållas ä tid, då offentlig Gudstjenst i församlingen förrättas; dock sker härigenom ej nägon ändring i hvad för vissa orter särskildt kan vara förordnadt och medgifvet. 4. Finner pastor, vid sammankomst, irrlära förkunnas eller annan oordning i kyrkligt hänseende ega rum, och förmår han icke genom undervisning och förmaning sädant afböja, då må han sammankomstens upplösning påbjuda. Företages eljest nägot, som emot lag stridande är eller allmän ordning störer, gälle hvad i 8 af: kongl. förordningen den 6 Februari 1849 stadgas. pastor sammankomst epplöst eller upplösa egt, varit ! af betänkligare art, må han ock tills vidare förbjuda )! sammankomsts hällande inom församlingen. Är pastor, då efter 2 4 anmälan sker om tid för tillämnad sammankomst, af förut utsatt embetsförrättning hindrad att sammankomsten bivista, vare han likaledes berättigad att sammankomstens hällande ä den tid förbjuda. Klagan öfver pastors förbud i dessa fall må i vanlig. ordning hos vederbörande domkapitel föras. 4 6. Hälles sådan sammankomst, nu sagd är, innan anmälan derom efter 2 bevisligen skett, böte den, som sammankomsten föranstaltat, så ock den, som t dertill upplått plats, från 25 till och med 100 rdr. d Sker det ä tid, som i 3 sägs, eller hålles sammankomst, oaktadt pastor den förbjudit, vare den, som föranstaltat, så ock den, som upplåtit plats, förfallen till böter från två till och med femhundra rdr. Fortsättes sammankomst, sedan pastor upplösning ! deraf påbjudit, böte hvar och en af dem, som i fortå sättningen deltagit, från 10 till och med 100 rdr. 7. Böter, som efter denna författning ådömas, gänge till treskiftes, efter thy i 32 kap. 1 rätteÅ gängsbalken sägs. Den, som ej orkar böta, skall i I stället undergå motsvarande fängelse vid vatten och bröd. 1 48. Öfverträdelser af den i 6 sagda art tillhöra allmän äklagares beifran. Begäs annan förbrytelse, . gänge så, som i hvarje fall särskildt stadgadt är. Emot betänkandet hafva 9 af utskottets le damöter reserverat sig. nn — Riksrättens dom, som i fredags afkunna des, innehåller i sjelfva decitionen följande: . . . Då åklagaren uti sitt afgifna slutpåstående förklarat icke allenast, att det åtal, som, till följd af j Rikets Ständers Konstitutionsutskotts remiss, blifvit: emot åtskillige ledamöter af Konungens Statsräd anI stäldt, icke ginge derpå ut, att uti det öfverklagade I dröjsmålet med införandet af den beslutade förändrinmr RR Ra äm JA NA