Aftonbladet – 10 juni 1854, sida 3

Ja det tror jag. Jag tror det ej.n Vi få väl se.n Nå! Om jag skulle ge dig lof att nu på morgonqvisten gå ut ett slag på jagt ? Nej, jag tackar., Du tror att jag skämtar; men efter du hållit dig hemma i natt, oaktadt du hört omtalas att det hvimlar af hjortar och rådjur öfverallt, så skall du till belöning få lof att göra ett slag i skogen och taga din bössa med dig. Jag är inte alltid så sträng som det ser ut.n Jens kastade en förvånad och frågande blick på Gregers; denne nickade och sade leende: Nå hvad säger du derom, cin lilla valp? Jag vill heldre krypa till Ikojs igen; jag har ej mått riktigt väl de sistea dagarne. Alldeles så är det med migg. Gikten sitter i alla mina leder. Jag tror det är bäst att vi tala öppet med hvaramdra, hederlige Jens; det är blott derföre jag kommitned till dig. MNådig frun gaf mig i gåår afton bud att hon ville ha vildt till i dag på morgonen, och jag är icke i stånd att kvnna gå till skoen. g Icke jag heller,, svarade Jens, som nu ändtligen började begripa hvaråt det lutade, Du får väl ändå lof att försöka din lycka, svärson ; Ack nej, skogvaktare,, svarade Jens med ett illmarigt leende. Jag har ju inte heller något lås på min bössa, sen ni häromsistens tog det från mig. Du blir väl rent af tokig af glädje, om jag lånar dig min bössa. Nej, jag kan ej skjuta meed någon annan än min egen.n Då skall jag skicka låset t till dig, genast jag kommer hem., (Forts. följer.)