staren klädde med blommor och löf. Det var tydligt att man väntade förnäma gäster, och denna gång var det ingen mindre än sjelfva kronprinsen, som låtit anmäla sin ankomst för att försöka jagten på godset. Gregers fick äfven sin del i den stora tillrustningen. Från tidigt på morgonen genonströfvade han fälten. De stackars ändera och rapphönsen blefvo i stora knippor aflennade i köken, och det oaktadt fordrade frun beständigt mera. Hör bästa Gregers, sade hon en dag, då hon satt och åt frukost. Han måste ändtligen skaffa oss något vildt till i afton. Hushållerskan säger, att hon derom tillsagt för öfver åtta dagar sedan, och att det ännu icke kommit., Gregers lade ifrån sig sitt köttstycke, torkade fingrarne på sina hjortlädersbyxor och sade: Frun får vara god och ursäkta att jag inte kunnat skaffa det.n Men hvarföre har han icke skaffat det. Emedan det ej finns något att få. Det är ej möjligt; han gör sig blott för litet besvär. Jag är öfvertygad att vi skulle ha det före middagen, om jag blott skickade ned till Jens Undermåling. Gregers blef blodröd vid denna invändning, som var så sårande för honom. Lilla Jens Undermåling? upprepade han med en af vrede darrande röst. Ja visst! vidblef frun. Jag har hört att han skall vara den bästa jägare i hela trakten, och skulle vi se oss föranlåtna att skaffa oss en annan jägare här på gården, skall han minsann få platsen.. Frun sade det sista med en ton, som tycktes visa att hon menade hvad hon sade. Den lilla Jens Undermåling! hviskade Gregers, lika mycket förskräckt som föröd: