bok, som profeten sjelf skrifvit. Dödsstraffet blir, efter graden af den brottslighet, som brännmärker förbrytelsen, på tre olika sätt verkstäldt. För att försäkra sig om nödig lydnad, underhåller Schamyl hos sitt folk den tro, att han har samtal med Allah. Dessa visioner hållas en gång om året, och han bereder sig till dem genom ensamhet, fasta och bön. Under denna tid bevakas hans hus sorgfälligt, och det är ingen tillåtet att komma in. Har nu himmelen uppenbarat sig för sin profet, så sammankallar Schamyl presterna och naiberna och meddelar dem Allahs vilja. Man känner nu de båda män, som i tio år kämpat mot hvarandra i de kaukasiska krigen. Furst Woronzow och Schamyl äro hvarandra värdiga motståndare. Båda, beklädda med en utomordentlig diktatur, kämpa med entusiasm för sin sak. Woronzuw betraktar sig som civilisationens förkämpe. Schamyl är i vina egna ögon fädernetrons räddare och det hotade fäderneslandets skyddsvärn. Stora vapenbragder betecknade denna nya period. Woronzows första tanke var attitschetschenzernas blod aftvå den fläck som nederlaget vid Dargo qvarlemnat, och denna fästnings intagande blef också resultatet af 1845 års glänsande fälttåg. Sedan han nu studerat sin motståndares taktik, beslöt Woronzow att afassa angreppet efter krigets egendomliga förhållanden. Ända tills nu hade det blott funnits två systemer: försvarskrig och på en slump företagna tåg. De äfventyrliga utflykterna lemnade, såsom vi redan sett, ganska osäkra följder. Det var framför allt nödvändigt att upplösa den nationella enigheten, som man så oklokt låtit vinna krafter; man måste bryta dessa band, söndra Schamyls krigshär, plötsligt visa sig på aflägsna punkter och tvinga de tschetschenziska ryttarne att dela sig. Efter segern vid Dargo, som förskaffade