FA GI VIVBEMIERIBe STOCKHOLM, den 9 Juni. Då ingen penna, som vill bibehålla namn j. f svensk, dristar försvara ryska politiken il: less närvarande strid med de vestra makter1a, och då icke kan förnekas, att nämnde volitik är byggd på bedrägeri och våld samt hög grad väådlig, synnerligast för alla an;ränsande stater, söker man, från ett visst håll, att minska den afsky som denna politik räcker i alla svenska hjertan med påståendet, utt Englands och Frankrikes politiska historia ir likaledes uppfylld af våld och bedrägeri ch att det endast är de mest egennyttiga beäkningar, som bestämma dessa staters handingssätt, lika mycket om icke mera än enaanda beräkningar utstaka banan för ryska liplomatien, och för att öfvertyga om sanninsen häraf, vädjar man till historien och anör alla de gamla synder, som från långliga ider tillbaka hvila på dessa stormakters samveten, Allt det der har ett visst sken af sanuving; ty beklagligen förhåller det sig med staterna likasom med de enskilda meniskorna: ingen ir utan skuld; och om vi vända oss till vårt eget lands historia, skola vi äfven der finna många fula drag af våld och egennytta. Hurudant var, vid flera tillfällen, de svenska vapnens uppträdande på Polens olyckliga jord, och huru pass oegennyttigt och ädelt var vårt handlingssätt, då vi, stödjande oss på en förkrossande öfvermakt, skiljde Norge från Danmark? Vi borde således, efter dylika grundsatser, af fruktan att stöta på egennyttiga beräkningar, förlita oss på ingen, icke ens på oss sjelfva. Detta sätt att skildra staternas politik är dock grundfalskt, i fall man, såsom det nu med en outtröttlig ihärdighet sker i en viss landsortstidning, endast håller sig till deras fel och icke tillika omnämner deras förtjenster. Genom att på de politiska taflorna teckna icke blott skuggorna utan äfven dagrarna kommer man sanningen närmare och till helt andra resultater, än då man blott upptager de förra. Om Englands politik i många fall varit våldsam och egennyttig, hvad har icke detta land äfven uträttat för mensklighetens väl och civilisationens utveckling och spridande öfver hela jorden? Är icke norra amerikanska fristaterna en telning från det britiska riket? Har det icke spridt kristendom och upplysning till de mest aflägsna kuster? Hvilka uppoffringar har det ej underkastat sig för att dels upphäfva dels motarbeta slafveriet? Uppspirar icke en ädel och frisinnad anda nära nog på hvarje fläck af jorden, der den britiska fanan planteras? Och hvad har det icke gjort inom sina egna gränser? Vid sidan af de mest förvånande framsteg i handel, industri och åkerbruk, finna vi der politisk frihet, religiös tolerans och denna medborgerliga anda, som icke har sin like. England gär i spetsen för nationerna; det afskaffar tvångsbanden på sjöfarten och handeln, och de andra folken finna sig af händelsernas och sanningens makt nödsakade att följa exemplet. Det skickar sina ingeniörer och sina kapitaler till nästan alla fremmande länder, för att bygga jernvägar, inrätta gaslysningar, vattenledningar m. m., och öfver allt se vi den menskliga odlingen göra de största framsteg under det britiska inflytandet. Och vända vi oss nu till Frankrike; hvad har icke detta land gjort för den menskliga utvecklingen? I alla kulturens grenar har det franska snillet och den franska arbetsamheten uträttat storverk; och den franska smaken lemnar ännu mönstren åt alla jordens bildade folk. Vetenskaper och konster blomstra under de franska färgerna och då de napoleonska örnarne våldsamt inkräktade andra länder, såg man Frankrikes förträffliga lagar der -slå så djupa rötter, att de underkufvade folken ansågo för en lycka att få bibehålla dem, äfven sedan samma folk blifvit skiljda från Frankrikes herravälde. Frankrikes senaste eröfring är Algier; och hvad har det icke der i trots af hinder, om hvilkas storhet man knappt kan göra sig begrepp, uträttat för mensklighetens bästa? Utom det att Frankrike förstört sjöröfveriet på denna kust och ditfört europeisk kultur, börja Afrikas egna invånare snart att finna den lycka under franska väldet, att detta icke blott derifrån kan borttaga en stor del af sina trupper, utan äfven förstärka sin armå med ar-ber från Algier. Frankrike har här behandlat def eröfrade folket på sådant sätt, att dess regerr TA AA