sällskapets beslut, så hade sällskapets protokoll alltid bort vara första platsen för hans protest, honom obetaget att sedan storma ad libitum. Han stär dock visst icke ensam i sin opinion om karantänerna. Utan tvifvel skola i vårt land, som i andra, kunna uppletas läkare, som ännu, ej blott af konsiderationer, utan af innerlig öfvertygelse både gilla och tillstyrka karantäner. Gamla ideer uppgifvas icke lätt: allting kan ses frän flera sidor: mången har icke utbildat sin öfvertygelse. Betecknande för åsigterna i norden är dock den dom som inom medicinska sektionen vid naturforskarmötet 1851 af Danmarks, Norges och Sverges läkare fälldes öfver karantänerna. Vid detta förkastande kan man då icke tala om minoritet, ty aldrig har svenska läkaresällskapet varit så talriktrepresenteradt. Sällskapets beslut af den 16 Maj står i fullkomlig harmoni härmed. Det är vigtigt genom denna koöseqvens i äsigter efter trenne är; det är vigtigt i sig sjelft. Det är nemligen fattadt af män, af hvilka de flesta mer än en gång sett koleran på nära håll; hvilka ega en vetenskaplig bildning nog stor att berättiga dem och de fleste en sambällsställning nog oberoende at tillåta dem hysa och uttala öfvertygelse i saken: af en samhällsklass, hvilken af den personliga faran och mödan samt af den pekuniära förlusten, om annat än egen öfvertygelse och månhet om samhäilets bästa ledde dess beslut, borde mer än nåson annan klass tillbakahållas från ogillandet af karantäner och koleraförskräckelse. Förgäfves söker man inför allmänheten framstlla svenska läkaresällskapet såsom anonymt: allmänheten känner bättre och litar mera på denna anonym än på der namnlöse N., hvars ton antyder en Napoleon, men hvars ihålighet röjer Nollan. Den 6 Maj 1854. Ledamot af svenska läkaresällskapet.