Aftonbladet – 8 juni 1854, sida 2

— Kongl. Teatern. I går, efter första afdelningen af Jane Eyre, som ännu ger godt hus och ses med mycket deltagande, uppträdde mll Amala Walin med Isabellas cavatina (4:e akten) ur Robert. MIl W:s känsla är rörande och sann, nästan för sann för denna komposition, hvars effekt ligger uti en öfverdrifven pathos, iklädd formen af temligen alldagliga, men högst skickligt draperade fraser, hvars stegring: från det enkla ackompagnementet af harpa och engelskt horn till det jublande orkestertuttit, beherrskadt af sången, medför en säker verkan, då nemligen stycket förekommer i sitt dramatiska eller rättare sceniska sammanhang. Föredraget erfordrar en viss öfverdrift, hvilken det hedrar mll W. att icke ega; och man kunde sålunda genomföra den paradoxen, att hennes föredrag skulle med mindre sanning blifvit mera sannt. Emellertid förtjenade det rena, naturliga uttrycket i mll W:s sång, för sig sjelf betraktadt, desto mera den deråt egnade uppmärksamheten, som det var förenadt med mycken precision och jemnhet i passagerna; och ännu bättre skall pjesen utan tvifvel framdeles taga sig ut, då mll W. gifver partiet uti dess helhet.