HA 2 a noten förmäles, att den, efter attt hafva framdragit en mängd bevis, som sättaa grekiska regeringens delaktighet uti resninggarne i Epirus och Thessalien utom allt tvifvel:l, uppställer följande fordringar: 1) Greklands konung och regering siskola afgifva en högtidlig förklaring att de beslutat iaktzttaga den strängaste neutralitet under det krig som ii Orienten upp stått emellan Frankrike, England och i Turkiet å ena sidan och Ryssland å den andra, och att de således skola helt och hållet ogilla det i Thessssalien och Epirus utbrustna upproret, och till bevis satt de icke äro sinnade att lemna det ringaste understtöd, vidtaga följande: J a) Hvarje rekrytering för de upproriiska skall inom konungariket på det strängaste förbjudas, och regeringens embetsmän, som öfvergätt till insurgenterna, återkallas under hotelse med de strängaste straff för den som icke lyder. bd) Regeringen skall utfärda en proklamation till alla grekiska undersåter, som befinna sig bland de upproriska, med uppfordran, un!er hotelse med de strängaste straff, att inom en kort bestämd termin ätervända till Grekland. ec) Grekiska regeringen skall icke lemna nägon em betsman eller officer permission eller bevilja någon ansökan om afsked, om skäl skulle ffinnas att misstänka, att den som begär permissiopn eller afsked skulle vara sinnad att gå öfver till de? upproriska. d) Regeringen skall skingra de skarror som samla sig vid gränsen för att inbryta i angränsande provinser. 2) Grekiska regeringen skall kungöra för grekiska folket wienerprotokollet af den 9 April, och på limp ligaste sätt gifva detsamma sädana upplysningar om de fyra stormakternas beslut att upprätthälla osmani ska rikets integritet, att drömmarne om detta rikes omstörtning skola försvinna. Dessutom skall grekiska regeringen göra folket begripligt, att stormakterna aldrig upphört att eftersträfva en förbättring i sultanens kristna undersäters ställning. 3) Regeringen skall förpligta sig satt icke gifva nägot embete ät nägon som tagit del i upproret eller npptaga en sådan i officerskåren. Engelska sändebudets not skall ha varit hållen i samma anda, men i afseende på wienerprotokollets offentliggörande lärer han hafva afgifvit en särskild not; äfven skall hans not ha innehållit en hoteis:, att i händelse konungen och regeringen icke hörsammade fordringarna, skulle Greklands tron omstörtas och en annan mindre kostsam och för Europas lugn icke vådlig regering insättas. Om den effekt ifrågavarande noter utöfvat i Athen yttras i samma skrifvelse : Efter mottagandet af dessa noter, för hvilkas besvarande en termin af 5 dagar är fastställd, höllos flera ministerkonseljer under konungens presidium, men hvilka icke ledde till något resultat. Sistlidne onsdag, då denna termin gick till ända, skref utri kesministern till de båda sändevuden och begärde terminens förlängning till d. 21. De båda sändebudens svar är ganska laconiskt; det heter deri att sändebuden väl veta skälet för begäran om terminens förlängning, och detta är att vinna tid för att transportera frivilliga, som redan äro samlade, till gränsen, hvilken transport emellertid sändebuden beslutat förhindra och sålunda sätta i verkställighet en af de tvångsåtgärder, som de tänkt tillgripa. — En qvarts timma efter denna nots aflemmnande till utrikesministern, tillsändes honom en my, hvarigenom han underrättades, att engelsk-fransbka eskadern er hållit befallning att anfalla och afförsa till Malta alla grekiska krigsskepp som anträffades: på öppna sjön. Genast utfärdades ett cirkulär från marinministern till alla befälhafvare på våra örlogsffartyg, att icke lemna de hamnar hvari de befinna ssig. — Vår konung skall hafva fast beslutat att iicke gifva efter och antaga den löjliga rollen af en dlocka i fransyska och engelska sändebudens händer. Till och med de vinkar han fått från Wien och Minchen att gifva efter, kunna icke bringa honom att ackla i sitt be slut. Det säges att han skall gifra ett afslående svar och begifva sig med ministeren till en af våra kuststäder för att der afvakta händelsernas vidare utveckling. Såsom vi redan antydt, symes det vara fransmännens ankomst som seddermera bragt konung Otto på andra tankar. TURKIET. De direkta underrättelserna från Konstantinopel gå till den 20 Maj, men de sednaste nyheterna innefattas i följande telegrafdepesch af två dagars sednare datum: Konstantinopel den 22 Maj. För hjelptrupernas marsch har man begärt 30,000 arbetsästar och 4000 par oxar af Porten att aflemnas i Gallipoli. I Varna eger en sammankomst ram emellan fältherrarne., I en skrifvelse från Konstantinopel till Wanderer, finner man några närmare uppgifter om denna sammankomst äfvensom följande som det synes ganska sunda betraktelser: Om afgörande tilldragelser på kkzrigsskådeplatsen hittills uteblifvit, så måste detta tilllskrifvas ä ömse sidor lätt förklarliga orsaker. På rysska sidan ombyt tes öfverbefälhafvare ; turkarnes overkksamhet förorsakades genom nödig väntan på hjeblptrupperna, och först nu skulle allvarsammare krigsopperationer kunna börjas. I sjelfva verket synes den will i dag den 18 Maj utsatta afresan för marskalk S3:t Arnaud, lord Raglan och Riza Pascha med Capuudan Pascha till Varna, der Omer Pascha och de båda amiralerna skola sammanträffa, häntyda på en vigtig konferens. Dervid torde icke blott komma att afgöras frägan om öfverbefälet, utan också öfverenskommelsen om den allmänna krigsplanen, och först derefter får man vänta några betydande militäroperatoner. Det tillägges att en engelsk division stod i begr pp att afgå till Varna. Sultanen säges ha lofvat en reorganisation af arme6en och baschibozuks affskedande. På den bankett sultanen gaf för heertigen af Cambridge höll marskalk S:t Arnauvud ett hjertligt tal, och uttalade i närvaro af hbr v. Bruck det hoppet, att Österrike skall bitrräda förbundet emot Ryssland. Marskalk Saint Arnaud lärer föranledt ett nytt uppskof med bildandet af den så ofta omtalade polska legionen. Lord Redoliffe säges ha börjat finna sin ställning i Konstantinopel svår, och som dertill hans helsa är försvagad, lärer han hafva till London insändt sin afskedsansökan. En telegrafdepesch från Triest af den 30 Maj förmäler: l bergstrakterna i Epirus stodo ännu under Botzaris, Tzamis ooch Grivas befål 2000 man insurgenter. Turkarne hade slagit läger vid Arta. Fuad FEffendi varsysselsatt med provinsens organissation. 1 Thessalien fortfor ännu resningen. I franska Monitörens sednasste uppgifter rörande tillståndet i de turkiska: provinserna påstås emellertid att allt var lugnt. Krigsteatern vid Donau. Det nyaste vi erfarit från Silistria hafva vi redan uti de här ofvan intagna depescherna meddelat. I hvad angår de sista dagarnes us Yfuvan föga att doervid tillöeea PEST