Br RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. . Plenum d. 31 Maj f. m. Koleraspärrningarne. Enligt löfte e meddela vi den diskussion som fördes på riddarhusetet ofvannämnde dag angående åtgärder till förekommande af kolerans införande och spridande i riket. Hr Ekströmener, som önskade de yttre karantänernas bibehållande n med mildring vid tillämpningen deraf, genomgick utatskottets förslag och anmärkte vid 1:a punkten, att ; den ej innehöll allt hvad den borde; vid den 2:a, att ännu en karantänsplats vore olämplig, då man tönskade lindring i karantinerna, och att, då koleran är i Finland, så finnes alltid karantän vid Ratan; vid dlen 3:e at visserligen önskligt vore, att karantänsplat:serna kunde tillfredsställa fordringarne på nytta och beqvämlihet, men talaren ansäg att kostnaderna derför vid nuvarande täta ångbåtskommunikationer skulle blifva alltför höga, att det kunde låta sig göra; vid den 4:e att en småsak, medikamenterna, vidrörtts, som ej ens bordt nämnas, men att den förmögne borrde betala för sig. Derjemte ansäg talaren två höggst väsendtliga omständigheter vara förbigängna, neemligen hvar skall karantän undergäs? hvad fordras 3 för att en ort skall förklaras för smittad? Då detet med nu lättade kommunikationer är möjligt, att I på 36 timmar fara frän Paris eller Wien till Ystad, så;å måste, då t. ex. ett kolerafall inträffat i hvilken del:l af Tyskland som helst, hela landet förklaras för miisstänkt, hvarföre tal. ansåg att en stad ej må anses : för misstänkt till dess autoriteterna för klara att kolleran utbrutit, och fri så fort den af dem blifvit förklarad vara det. Utskottet hade derjemte förbisett vigten af likhet med utlandet. I konventionen i Paris angående karsntänerna finnes en punkt, som bestämmer tiden till 5 dygn, och ålägger observationskaranitän 3 dagar under bevakning, då ankomsten sker fråån för smitta misstänkt ort. Sverige har blifvit inbjuadet att deltaga deri, men regeringen ville troligen afvaakta R. Ständers äsigt, då fråga härom blifvit väcktt. I afseende pä de 3 sista punkterna, som omfattaa karantänerna inom landet, ansåg tal. landväga sppärrningar vara öfverflödiga och böra afskaffas, då i aldrig nägot sjukdomsfall inträffat vid dem, oeh d de för öfrigt voro förknippade med mångfaldiga olägenheter, bland hvika den, att man i förlitande på d dem försummade andra försigtighetsmätt, icke vore delen minsta, men då många bevis finnas derför, att I koleran med sjöfarande transporteras, önskade tal. atatt vid de stora vattenvägarne inom landet sjukhus funimnes för aflemnande af sjuka frän fartygen, och a att dessa finge fortsätta sin resa till destinationsorten:n. Ifrägavarande sjukhus borde isoleras. Tal. yrkadele för öfrigt att presteståndets beslut måtte antagas såsisom varande affattadt i allmännare ordalag och gifvanade rum för afseende å flera i utskottets förslag förtbigångna vigtiga omständigheter, under det att småsakeer deri blifvit upptagne. Doktor Cederschjöld, F., hade önskat att alternativ framstälts om upphörande af alla karantäner, då läkarne: numera ej tro koleran smitta, och densamma härrjat värst i de städer, som förut varit spärrade. Hr IBråkenhjelm ansäg det vara af engelska läkarne bevisist att karantäner mot kolera äro onyttiga, men ville ej truga sin öfvertygelse på andra, och ansäg demm hafva en naturlig rätt att spärra sig. Friherre ajaf Ugglas ansåg det både behörigt och nyttigt att RRikets Ständer uttalade sin åsigt inför K. M:t, att ii en fråga, deri så olika opinioner uttalat sig, lagstififtningen borde ändras. Hr Hjerta L., sökte visa att mnenniskans naturliga rätt är grundad i samhållet och a ej i den individuella isoleringen, samt att en af sammnhällets naturliga rättigheter är öppen kommunikatioron. Får den af de mindre samhällskretsarne kränkas? Det är ock en majoritet och således ett parti, störörre eller mindre, som bestämmer karantän. Om det s stora samhället kan tilläta de små samhällena, säsosom brukats, att upphäfva denna naturliga rätt, så f frägas om. koleran är af den beskaffenhet, att den dderti!l berättigar. Talaren, ehuru ej egande kunskap :i ämnet, trodde sig dock såväl af alla för hällandena som af läkares utsago kunna antaga deras auktoritett i detta fall, då man är så böjd göra det i alla andrra. Yrkade lika med friherre af Ugglas bifall till ustskottets förslag, som upphäfver inrikes ka rantäner.. Friherre Raab ville bifalla presteständets förslag rmed någon grinig. Er v. Troil S., ansåg att, om man ville ett resultat, det bättre erhölls med utskottets än presteständets förslag. Hr Ribbing ville tillåta kiarantöner för städerna, och önskade en lindring i dem mot utlandet. Hr Cederschiöld R. T., gjorde em teckning af den tortyr en person, som lig ger I kawantän, nödgas undergå, och ville att derpå skulle fästas största uppmärksamhet, samt föreslog att kromans slopade fartyg skulle användas vid karantänsorterna till bostäder. Yrkade äterremiss. För afslag förklarade sig friherre Rehbinder, under yttrande ati förslaget lättade spridandet af koleran, och förordade talaren karantänerna, som visat sig nyttiga. Om man sett det namnlösa li:ande, som sjukdomen ästadkommer, så skulle men inse, att spärrning ej kan nog strängt påbjudas. Hr v. Hartmansdorif gjorde en historik af de olika opinionerna och ansäg onödigt att ingå till K. M. med en skrifvelse, utan man borde lemna ät honom att förordna derom och att han frön sundheiskollegium finge bättre upplysningar. Frih. v. Kremer vitsordade den i Upsala gjorda erfarenheten af spärrningars nytta, och att man ej försummat försigtighetsåtgärder. Der vore man öfvertygad att hafra genom karantän undsluppit epidemien. Trenne voteringar anställdes : först emellan afslag och. återremiss, dä den sednare segrade med 32 röster mot 14; sedan emellan presteståndets förslag och aterremiss, då det förra segrade med 28 röster emot