Aftonbladet – 1 juni 1854, sida 3

staden och den andra ät Djurgården, för att till kunder aflemna mjölk. På öfver ett par månader ba icke ljus och lykta blifvit begagnade hvarken i ladugärden eller å foderskullen. De hade, då de lemnade ladugärden, icke förmärkt ringaste röklukt; men knappt en halfiimma derefter stod hela ladugärden i ljusan låga. På fråga af hr polismästaren förklarade båda pigorna, att de voro mycket nöjda med sitt husbondfolk, och Lindström har vid förra förhöret lemnat sina tjenstepigor ett lika hedrande vitsord. Hustru Lindström, hvilken egentligen först förmärkt elden, var mu närvarande, men var så svag efter den sjukdom hom utaf skrämsel ädragit sig, att hon mäste sittande afgifva sin berättelse. Hon uppgaf att sedan pigorna gätt ut med mjölken, hade hon börjat kläda sina Ibarn som skulle gå i skolan. Dä hon utgått ä gärden för att till torkning uthänga några lirnepersedlar,, hade hon till en början observerat att den invid ladugårdsbyggnaden belägna bakporten stod örpen, hvarförre hon gick ned för att stänga densamma, men ögonbliicket derefter hade hon förmärkt eld uttränga från ladugårdstaket. Hon ropade på hjelp, men förmädlde icke att sjelf begifva sig ned till ladugärden. Sedan nägra ögonblick derefter boningshuset äfven blifvit antändt, hade hon tagit sina fyra små barn ä armarne och inburit dem till en granne; dä hon ätervände stod hela byggningen i full läga — och med undantag af nägra smärre persedlar, som främmande personer utkastat å gården, säg hon efter en kort stund såväl ladugård som lösegendom lagda i aska. Timmermannen Johan Danell, boende i huset N:o 49 vid Sqalbergsgatan, var för upplysningars meddelande inkallad, af den anledning att vid föregående förhör en piga omtalat, att hon sett det Danell kort före eldens utbrott uppehöll sig å gärden. Danell var emellertid nu så öfverlastad af starka drycker, att han icke kunde afgifra nägon redig förklaring. Lindström uppgaf, på framställd fråga, att han visste sig icke ega nägon annan ovän än Danell, som är hans närmaste granne. Dagligen skulle Danell oqvädat honom å gator och torg, och bland annat yttrat: akta dig skräddare att dina nålar ej bli brända. Hustru Lindström vitsordade sin mans uppgift, ty Lindström hade ofta beklagat sig öfver att han aldrig fick vara i fred för Danell. Danell tillfrägad, hvarest han uppehöll sig då elden utbröt, uppgaf att han varit äå Hötorget, men i anseende till hans oredga sinnesförfattning vid policförhöret, uppsköts mälet tills om lördag. Någon spaning på den hvilken anlagt elden har ännu icke vunnits. — I tisdags fortsattes äfven handläggningen af ransakningsmålet angående skafferibetjenten hos FE. M. Konungen Lundblads bustru, tilltalad för misshandling af sin stjufson, dervid de förut i kongl. polis. kammaren hörde personer, neml. vaktmästaren Joh. Aug. Flink, hans dotter Lovisa Charlotta Flink, pigorna Hulda och Charlotta Carlsson samt Maria Jans son äfvensom arbetskarlshustrun Maria Christina Grenberg, som åklagaren låtit inkalla, nu hördes på ed och berättade sanmanstämmande, att de kort efter sedan numera aflidne gossen Johan Robert legat sjuk i messligen, sett honom med ok bära tvenne ämbaren, fyllda med vatten, hvilken börda synts öfverstiga gossens krafter, så att flera af vittnena hjelot honom att bära ämbaren, men icke fått bära dem ända fram till föräldrarnes bostad, emedan gossen yttrat fruktan att blifva slagen af sin moder, om hon finge se att han hade hjelp, samt att gossen sistl. höst varit mycket dåligt klädd, särdeles pä fötterna, på hvilka han haft ett par så trasiga skor att de kvappast qvarsuttit å fötterma, men likväl i denna klädsel från brunnen hemtat vatten, då det redan var så kallt att snö betäckte marken. Mest graverande för hustru Lundblad var dock Lovisa Flinks vittnesmål. Denna ins tygade nemligen att hon, som bodde i ett intill makarne Lundblads kök beläget rum, hört hustru Lundblad ätminstone hvarannan eller hvartredje dag strängt aga sina barn. Hustru Grenberg intygade äfven, att hustru Lundblad nägra dagar innan gossen dog befallt honom nedbära ett slaskämbar, men att då detta rit för tungt för gossen, vittset nedburit detsar hvarefter vittnet vid sin återkomst sett hustru Lu blad med flata handen slå gossen för mun och befalla honom ingå i ett annat rum, utan att vittnet förmärkt att gossen på något sätt förbrutit sig. Hustru Lundblad begärde att en annan dag få vittnen hörde, och blef målet för sädant ändamål uppskjutet på 14 degar. — Rådhusrättens 5:te afdelning afkunnade sit. gärdag utslag uti målet angående bageriarbetaren Larsson, tilltalad för det han under sia tjenstetid hos bageriidkerskan Fredin, boende i huset n:o 25 vid Kocksgatan å Södermalm, ololigen tillgripit mjöl m. m., i värde uppskattadt till 11 rdr 6 sk. bko. Larsson dömdes att för 1:sta resan stöld från matmoder böta 6 dubbla värdet af det stulna med 66 rdr 36 sk. samma mynt eller undergå 28 dagars fär gelse vid vatten och bröd samt u;penbar kyrkoplikt i Catharina församlings kyrka. — Vid urtima ting med Sollentuna härad å nja länscellfängelset förevar den 26 Maj ransakning med häktade drängen Johan Westerlund från Gjellsta uti Wallentuna härad, tilltalad för det han i innevarande månads början vid Ytter-Järfva krog stulit 2:ne hästar och åkdon, tillhöriga bonden Erik Andersson från Westra Ryd. Det upplystes under ransakningen att den tilltalade uti rusigt tillstånd icke vetat hvad hin företagit sig, hvilket äfven vitsordades af kronolänsmannen Hollstrands intyg derom, hvarjemte det äfven upplystes att vid tillgreppet sålunda tillgått, att Westerlund färdats fram och tillbaka under oupphörligt skriande. Westerlund kunde icke afgifva någon berättelse öfver förloppet då stölden föröfvades, emedan han varit så öfverlastad att han icke visste hvad han gjorde, hvarföre häradsrätten förordnade att Westerlund skulle ä fri fot ställas, men vid hemtningsäfvertyr infinna sig vid nästa ting. — Ett frän poliskammaren remitteradt mål, angäende förre tskoarbetaren Svante Larsson, tilltalad för det han natten emellan den 1 och 2 sistl. April uti huset n:o 216 vid Hornstullsgatan å Södermalm gencm inbrottsstöld! olofligen tillgripit f. d. polisgevaldigern Lundell tillhörige penningar, utgörande 35 rdr, 2:ne silfverfickur m. m., förevar sist!. gårdag vid rådhusrättens 5:te afdelning. Den tilltalade nekade för angifvelsen, under uppgift att han köpt det: hos honom anhållna och från Lundell stulne silfverfickuret af obekanta personer. En uti Lundells tjenst varande piga, Anna Maria Pettersson, upplyste att den ifrågavarande natten kl. 1, 2:ne personer genom inbrott inkommit i rummet och med en yxa i handen under hotelser yttrat: tig kona, eljest mörda vi dig!, hvarefter de uppbrutit en byråklaff och föröfvat stölder. Då det ännu icke lyckats att få reda på de personer, hvilka misstänkas vara delaktiga uti Larssons brot:, uppsköts mälet på 8 dagar. — Mamsell Carolina Monten, som förestår krogen benämnd Örfilen i huset n:o 15 vid Österlånggatan, var i går inkallad till poliskammaren, derföre att hon i förrgärs afton, efter å krogen mellan henne och kalkmätaren Sven Carlsson uppkommen ordvexling, sprungit ut på gatan efter Carlsson och tilldelat honom en sä dugtig örfil att han fallit omkull. M:l1 Monten, ett ganska korpulent fruntimmer och begäfvad med en ovanlig talförmåga, erkände att kon slagit kalkmätaren en örfil, emedan, såsom hon yttrace sig, Carlsson förtjent en dugtig örfil derföre atthen vägade vara otidig inne på krogen, och för öfrigt hade han länge retat Monten, hvarföre hon yrkade ansvar å honom på den grund, att han yttrat ,att det vore ett rackaregöra att slå igen,. M:ll Montn fälldes att böta för gatufredsbrott och ett slag 13 rår 40 sk. bko, hvarjemte Carlsson fick ba 1 rår 32 sk. bko för de af honom — Bagaregesäl! och Johan Fr jorde i gär in huldhetsed såsom Umeå d.. 27 Maj. Finska skeppet NyCarleby, öfverstätbällare iske undersåte: 2 9