Aftonbladet – 31 maj 1854, sida 3

inika Enligt hvad den afgifna förklaringen inhehällei skulle Rikets Ständers konstitutionsutskotts remis till förevarande ätal gå derpå ut, att en kränknin 8: J af svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta innefatta des uti det öfverklagade dröjsmlet med införande a det beslutna nya sättet för grundskatternas utgörande men en sädan uppfattning kan jag icke finna öfver ensstämmande med remissens verkliga lydelse. denna äberopas väl de särskilda 4. af regeringsfor men, hvarigenom beskattningsrätten är folket oci NI dess representanter förbehällen; men remissen säge nlicke, att öfverträdelse af dessa 5. blifvit af konun va I gens rädgifvare tillstyrkt, vare sig i afseende på Dn) sa ) skatts införande utan ständers bifall, eller på nägor mot ständernes beslut stridande disposition af skatte 8 medel; och kan säledes icke häruti ligga ätalets före. TN I mål eller den tillstyrkta öfverträdelsen af rikets grund. ml lag, hvilken enligt remissens uttryckliga föreskrifi , I skall beifras. Med antagande af den konstitutionsutskottets anmärkning, säsom välgrundad, att det förändrade sätt för utväljande af bondeständets deputerade vid marh kegängssättningarne, hvilket för den nya anstal.ens M I tillvägabringande erfordrades, icke behöft af ständet h I sjelf, enligt regeringsformens 75 6, bestämmas, utan 1, ) tillhört de föranstaltanden i ämnet, hvilka af Kongl. ry ) Maj:t kunnat vidtagas, kan jag likväl icke föreställa mig, att en härutinnan inträffad försummelse, eller öfveråödig grannlagenhet mot bondeständet blifvit af utskottet ansedd såsom en öfverträdelse af rikets grundlag; utan skulle deruti endast hafva kunnat ligga ett sä beskaffadt äsidosättände af rikets sann skyldiga nytta, för hvilket väl behandling enligt re geringsformens 107 S, men icke ätal inför riksrätt, säsom för öfverträdelse af lag, eger rum. Utan tvetydighet synes mig åtalets föremål i remissen angifvet, när utskottet yttrar, att i fräga slom beskaffenheten af Rikets Ständers i förevarande ämne fattade beslut utskottet icke kunde säsom grundlagsenligt erkänna det förhällande, att sedan Rikets Sänder uti deras underdåniga skrifvelse den 20 Augusti 1851 hos Kongl Maj:t anmält nämnde beslut, konungens rådgifvare, medelst åberopande af hvad under förhandlingarna i särskilda riksstånd skall hafva i ärendet förefallit, vifrägasatt samma skrifvelses tillförlitlighet, så att Rikets Ständers beslut skulle vara till sin gällande kraft beroende af vilkor, hvilka icke vore uti skrifvelsen framställda. Det i grundlagen erkända sätt för underdånigt framförande till Kongl. Maj:t af Rikets Ständers fattade beslut, nemligen inför Riksstånden justerad och godkänd samt af vederbörande undertecknad skrifvelse, måste, enligt utskottets anmärkning, gälla såsom fullt tillförlitlig och bindande framställning om beslutets innehåll. Den till åtal hänvisade grundlagsöfverträdelsen består således der uti, att Rikets Ständers meranämnde underdåniga skrifvelse blifvit grundlagsvidrigt förstådd och för Kongl. Maj:t framställd, enär afseende dervid är fästadt på ett af Ridderskapet och Adeln samt Presteständet gjordt, men i skrifvelsen icke intaget förklarande, att deras beslut, hvarigenom bifölls hvad som i afseende på sättet för grundräntornas utgörande blifvit föreslaget, gällde statsutskottets framställda tillstyrkanden och förslag såsom ett oskiljaktigt helt, så att en punkt ej kunde från den andra lösryckas, utan att i följd deraf de bäda ständens lemnade bibfall till öfriga delar förfölle. Denna grundlagsöfverträdelse, den enda som uti remissen finnes angifven, ligger säledes uti den giltighet som af konungens rådgifvare blifvit tillerkänd tvenne riksstånds beslut, hvilka innefattat ett af öfriga ständen icke bifallet tillägg till det samfälda beslut, som genom underd. skrifvelse Kongl. Maj:t meddelades. Sä vida detta tillägg innebar, att af beslutet i ämnets hela vidd, såsom utgörande ett oskiljaktigt helt, hvaraf en punkt ej kunde från den andra lösryckas, också ingen del finge särskildt och före det helas slutliga afgörande bringas till verkställighet; mäste följaktligen rigtigheten eller origtigheten af konungens rådgifvares förfarande bero deraf, huruvida den antagna giltigheten af nämnde tillägg äger grund eller ej. Från den förutsatta grundlösheten af detta antagande härflyter allt hvad som blifvit i re missen konungens rådgifvare till last fördt, enär der emot från giltigheten af de två ståndens ifrågava rande beslut uppkom ren nödvändighet för konungens rådgifvare att förfara alldeles så, som nu skett. För min del har jag funnit anledning till tvifvelsmål i denna fråga, ehuruväl i förklaringen å delosidan antages, det frän Ridderskapets och Adelns samt Presteståndets skiljaktiga mening ej kunnat hemtas anledning dertill, att Rikets Ständers beslut i den omtvistade punkten ej skulle kunnat genast sättas i verkställighet. Jag lemnar derhän, huruvida all nödig tydlighet vid uppsättandet af Rikets Ständers skrifvelse varit iakttagen eller gällande praxis rätte ligen följd, dä de två ståndens särskilda beslut icke deri nämnas. Men finnes häri ej fullgiltigt bevis att de två ständens förbehäll blifvit af dem frånträdt, eller hur ett sädant frånwädande ej kunnat ega run: och måste i annat fall förbehållet anses gällande; så skulle en mellankommande verkställighetsätgärd, sädan den i remissen päåyrkas, i strid med de två riksståndens vägran, icke varit en verkställighet af Rikets Ständers beslut, hvilket aldrig annorlunda, än hh eV rr MM MM (JO OM MM FM AL mo Är mn Mm er såsom fattadt genom förstärkt utskott, kan vara stri n dande mot två ständs mening. d Får det nu antagas att den ifrågasatta verkställigheten skulle inneburit åsidosättande af två riksstånds, )n om än blott tillfälligtvis kända, gällande beslut, i hvilket innefattades vägran till denna mellankommande G verkställighet; då skulle samma verkställighets tillÅs styrkande varit stridande mot en uppenbar pligt, hvars I 8 iakttagande väl icke kan läggas konungens rådgifvarc I b till last. Men huruvida två riksstånds beslut, hvilk:: icke kunna ändras vid samma riksdag, då de blifvi A fattade, skulle i förevarande fall kunnat anses kraft lösa och tillintetgjorda derigenom, att de uti samtlig: I O ståndens underd. skrifvelse icke omförmältes, det är Is ir den vigtiga grundlagsfråga, om hvars bejaIy kande jag desto heldre tvekar, som jag ej ens vägar g taga för afgjordt, att ett i den underdåniga skrifvel d sen uttryckligen gjordt återkallande af samma särskilda beslut kunnat anses gällande emot de bestämda 8! stadganden, som finnas i riksdagsordningens 58 och k 75 . Hafva deremot konungens rädgifvare, utan hinder af denna betänklighet, såsom de sjelfve i förklaringen synas hafva föreställt sig, och utan att fela mot) k föreskriften i regeringsformens 75 4 om riksständens b rätt att stadga sättet för deputerades utväljande till markegångssättning, kunnat tillstyrka Kongl. Maj:t en sädan omedelbar fullbordan af beslutet om ett n förändradt sätt för grundskatternes utgörande, hvars underlätande uti remissen öfverklagas, och som onekli gen skulle ländt mängden af skattdragande till en )h ieke obetydlig fördel; dä synas mig alla andra be-Åh tänkligheter visserligen hafva bordt vika, och den o ifrågavarande verkställighetens vidtagande i underdähet tillstyrkas. Hvad häremot i förklaringen anföres, ) P torde icke finnas innehälla nägot verkligt skäl, utan 5 rara genom sjelfva remissens innehåll tillräckligen rederlagdt. Vid detta förhållande, och dä mig ovilkorligen åligger att fullfölja det ätal, hvars utförande är mig uppdraget, fastän icke att, emot lag och öfvertygelse, I .. för egen räkning nägonting tillägga eller pästå, bar Oj jag väl bordt antyda de anledningar och grunder, h hvilka derifrån afhälla mig; men jag äberopar till ja slut, hvad konstitutionsutskottets remiss till grund för te åtalet innehåller, och utbeder mig vördsammast, att så väl frågan, huruvida öfverträdelse af rikets grund B lag är begängen, som ock frägan, hvad ansvar derä bör följa, må med yttersta stränghet pröfvas. Pp Stockholm den 29 Maj 1854. st S. L. Theorell. äl ac UTRIKES. o se . ry Med Stralsundsposten, som nu ändtligen s7