— Rörande affären vid Ekenäs hafva följande närmare detaljer blifvit oss benäget meddelade: ,Hennes Brit. Maj:ts ångfregatt Arroganto, 46 kanoner, kapten Yelverton, och Hennes Maj:ts ångkorvett Heclas, 6 kanoner, kapten Hall, beordrades af sir Charles Napier att rekognoscera kusten mellan Hangö udd och Sveaborg. Sedan de erfarit att tre kofferdifartyg lågo vid Ekenäs, beslöto de att passera uppför det trånga sund som leder till denna plats. Den 19 d:s om aftonen anlände de på en r dd nära sundet, och då Heclav, som gick först, kommit ungefär 300 alnar nära stranden, signalerade hon sand för-utp, till Arrogant., som derpå svarade låt ankaret falla, emedan de voro i behof af sand. Knappt hade Hecla åtlydt ordren, då en plötslig eld öppnades mot henne af en del skarpskyttar, som voro stationerade bakom sandkullen och icke kunde ses från fartyget. Kanonerva fingo genast spela. och sedan Hecla till en del tystat angriparne, aflägsnade hon sig från stranden och kastade, liksom Arrogant, ankar för natten utom skotthåll. Klockan 2 följande morgon satte sig åter båda fartygen i rörelse uppför viken; Hecla gck först. Mot klockan haif 6 kommo de till en ganska trång passage, på venstra stranden af hvilken var ett batteri. Denna gång var det Hecla som tog initiativet och öppnade elden på batt: riet, men då straxt derpå fregatten olyckligtvis stötte på grund, blef hennes kamrat, sjelf i elden, tvungen att komma henne till hjelp, och kastade ett par kablar ombord dit, för att bogsera henne flott, allt under det Hecla fortsatte sin eld mot batteriet. Derpå styrde båda fartygen in i en vik, vester om hvilken lågo två ytterligare batterier, anlagda på hvardera sidan om en trång dalfördjupning, som leder i vestlig riktning mot kusten. På östra sidan, men ännu längre in, lågo kofferdifartygen. När Hecla, som ännu alltid var främst, nalkades de båda batterierna, började de skjuta på henne, och då följde den hetaste delen af affåren. Fregatten, som, i anseende till det grunda farvattnet, icke kunde komma upp till Hecla, sköt med kulor och bombskott på det öfre eller norra batteriet, under det Hecla hade att uthärda elden från båda sidorna. Ryssarne betedde sig mycket käckt. De blefvo i åtskilliga omgångar bortsopade från sina kanoner, men omedelbart intogo andra de fallnes plats, ech på samma gång öppnade en annan division af skarpskyttar, som Jågo gömda i skogen litet mera åt söder, eld på de engelska skeppen. Slutligen blef emellertid allting tyst, och kapten Hall gick i land, då han fann batterierna öfvergifna, och tog