STOCKHOLM, den 30 Haj. Utrikes Horrespondens-artikel (Från AftonlUadets korrespondent.) Berlin den 24 Maj. Vi befinna oss alltj-mt, hvad händelser och personer beträffar, i en afgjordt rysk period, ehuru mycket än den officiella och diplomatiska politiken må angifva sig såsom vesterländsk. Låtom oss kasta en återblick på månadens händelser. Den 9 April underskrifver Preusgen ett protokoll, som fastställer de stora makternas öfverensstämmelse efter vestmakternas krigsförklaring. Den 20 April underskrifver det ett fördrag met Österrike, antiryskt både till syfte och ordaldelse. Den 7 Maj meddelas detta förslag de särskilda tyska regeringarne, som uppminas att sluta sig till detsamma. Man må 10ga lägga märke till data. Den 4 Maj arbetar krigsministern Bonin med konungen och får helt oväntadt veta att han är afskedad. Hofmarskalken grefve Dohna, som vid nedläggandet af sitt kommando i Königsberg hade sagt att han hoppades ännu få inrycka i Paris såsom 18:3, förklarar för bonom att hans entledigande var en följd af de politiska åsigter han yttrat i sitt tal uti kommitteen för kreditbevillningen, hvari han sade att en allians mellan Preussen och Ryssland var till den grad omöjlig, att man ej kunde förutsätta den, liksom en af forntidens lagstiftare ej bestämt något straff mot fadermord, såsom ett otänkbart brott, samt i sin i December ingifna promemoria, hvari han utvecklade nödvändigheten för Preussen att taga initiativet, anfalla Ryssland och således sätta sig i spetsen fför rörelsen. På detta sätt blef en minister, som åtnjöt den mest välförtjenta popularitet; och som, troligen till följe af denna popularitet, gifvit anstöt åt sina inflytelserikaste embetsbröder, hvilkas tvifvelaktiga förtroende hvilar på andra grunder, plötsligen afskedad, till trots för den allmänna rörelsen, och oaktadt det smärtsamma intryck som denna betecknande förändring ej kunde fela att göra i utlandet. Samma dag som det preussisk-österrikiska fördraget meddelades de andra tyska regeringarne (den 7 Maj) betecknades af kungörandet af hr Bonins afsättning, hvilken, ehuru den egt rum tre dagar förut, ej förr gafs honom tillkänna officiellt, och al en annan tilldragelse, som är icke mindre betänklig och väckte icke mindre sorgliga reflexioner. . Den 7 reste prinsen af Preussen till Baden-Baden, och man erfor kort derpå, att prinsen efter ett samtal med högsta vederbörande angående Bonins afskedande, som åtföljdes af en temligen het brefvexling, erhållit tillstånd att på obestämd tid företaga en resa utom preussiska området, och tjenstledighet under denna tid från sina militäriska embeten. Knappt började ryktet att spridas om denna utomordentliga händelse, förrän regeringen började försöka att utplåna intrycket deraf. Tidningarne fingo befallning att afhålla sig från allt omnämnande af saken, och framföl allt från alla kommentarier deröfver. De som upptagit berättelsen ur icke preussiska tidnin gar, fingo sig påtvingad en vederläggning, som emellertid endast hade afseende på några mindre väsentliga biomständigheter. Besyn nerliga politik, som i sina tidningar förarga sig öfver det bonapartistiska enväldet, på samma gång den tillegnir sig detta enväldes mes förhatliga åtgärder, utan att mildra den afsk) de väcka genom en nera liberal utrikespoli tk! Icke destomindre, och polisens bemö danden till trots, sprider sig underrättelser om pri.sens af Preussen provisoriska afskec med blixtens hastighet och gör ett ofantlig intryck, Allmänheten på samma gäng sörje och glädjes deröfver. Den grämer sig öfve detta ovedersägliga bevis på cn politisk front förändring i samma ögonblick då man trodd Preussen började beträda cn bättre bana, oci man nästan tröstade sig då man såg sin re gering, i Österrikes kölvatten och med upp off.ing af sitt initiativ, återkomma till de grund