Wien från krigsskådeplatsen vid Donau: I Schumla inryckte den 8 Maj 3000 man frå Varna kommande egyptiska trupper, medförande 3 kanoner. Omer Pascha låter starkt befästa Basard schik och uppkasta skansar, redutter, vallar och bat terier, på samma sätt som vid Kalafat, — Ryssarne återtåg från Lilla Wallachiet har icke gått så lugn och ostördt för sig, som man kunde tro af de först; underrättelserna. Turkarne hafva energiskt förfölj ryssarne på många punkter, synnerligen i de söd trakterna, och förnyade gånger angripit dem. Fr den 25 April till den 2 Maj inträffade dagligen fler strider, som kostade ryssarne mycket folk, då de icke var att tänka på något understöd och turkarne allmänhet voro öfverlägsna. Strider af allvarsam mare beskaffenhet hafva ännu den 2 Maj egt run vid Aluta. Vid Turla föreföll den 10 en hårdnackac sammandrabbning. Striden fortfor flera timmar til nattens inbrott, som gynnade ryssarnes reträtt. I Si listria har man börjat afsända de irreguliera trup perna hvilket oupphörligt fortgår. De reguliera och de tappra egyptiska trupperna afvakta modigt und sättning, men hvilken dock den 10 då denna underSvarta Hafvet. En till Wien ingång n officiel berättese. (från hvem nämnes icke) af den 13 Maj berättar följande om den engelska ångregatten T:gers, borttagande utanför Odessss hamn. Ifrägavarande ängfregatt hade under jagt efter ett ryskt handelsfartyg i närheten at karantänhamnen stött på grund på en sandbank kallad Lilla springbrunnen, och oaktadt alla ansträngningar icke mer kunnat blifva flott. Knappt stod skeppet fast, innan de ryska sirandbatterierna öppnade en ganska häftig eld emot detsamma, hvilken visserligen besvarades från frezatten, men blott mycket svagt, och utan att nägon verkan kunde ästadkommas, emedan det var omöjligt att använda båda sidornas lag. Efter un gefär en half timma ströks Yacg, hvarpä ryssarne genast irstillde elden och nalkades med tre privat angfartyg, hvaribland österrikiska Llovds postängare, för att genom de ombord befintliga ryska soldaterns taga fregatten i besittning. Den engelska besätininsen gaf sig utan vidare motstind och fördes ombord på de tre privatäingfartygen; den engelska fregati besattes med ryska matroser, sedan engelska flaggan blifvit kastad i kafvet, den ryska flaggan hissad och. anstaiter vidtagna att bogsera fartyget i hamn. I detta ögoublick visade sig två andra engelska fregatter för att befria den första; men en så häftig eld riktades från de tre privatängfartygen, strandbatterierna och den tagna fregatten emot dessa båda engelska fartyg, att de mäste draga sig tillbaka. Un der striden hade den tagna fregatien rikat i brand och öfre däcket afbrunnit; en stor del af de engelska matroserna hade sprungit i hafvet och simmat emot de engelska skeppen, af hvilka de blefvo sppfiskade. Ur general Osten-Sackens, i Journal de St:t Petersburg meddelade rapport om denna händelse meddela vi följande utdrag: Under en tjock dimma den 12 på morgonen stötte fregatten, som kom frän Sgbastopol, på grund, på den branta och klippfulla stranden vid Kartazzi, 6 verst söder om Odessa. Underlöjtnanten Abakoumoffs befäl afsändes genast 2 kanoner frän batteriet n:o 2, i koloaien Lustdorf, understödde af två kompanier infanteri och en pluton lancierer, samt tvungo fartygets besättning att sträcka gevär genom en väl riktad eld, som med flera kulor genomborrade fregatten och afskjöt benet på kaptenen, under det fiendens kulor slogo ned bortom batteriet. Fregatten strök flagg och löjtnanten, som tagit befälet på fartyget, inställde sig hos general Osten-Sacken och förklarade besättningen vara krigsfångar. Besättningen steg i sluparne, nedlade vapen och skickades till karantänsbyggnaden jemte de sårade, hvilkas antal uppgick till 5. Man hade icke ännu hunnit bortföra de sistnämnda, då man i dimman märkte två andra fiendtliga ångare; men under tiden hade ocksä frän Odessa dit afsändts ytterligare 8 kanoner från 16:de artilleribrigaden, 4 kanoner frän den 10:de, äfvensom tvä bataljoner infanteri och jägare samt svå sqadroner lancierer. Som man emellertid icke kunde få fregatten flott, gafs befallning att skjuta den i brand. De två fiendtliga ångarne närmade sig nu och började beskjuta ryssarnes batterier, men mäste, skadade af dessas eld, efter tvä timmars kanonad afiägsna sig. På ryssarnes sida dödades två man och tre hästar, hvarjemte öfverste Ilinsky och löjtnant Smirntoff erhöllo kontusioner. Striden slutade kl. 2e. m., men den sista explosionen på fregatten inträffade först kl. !, 8 e. m. Den tillfångatagna besättningen utgöres af fregattkapten Grifford (Griffard?), 24 officerare och 201 man. Det berättas, att oaktedt omkring Odessa ligga 60,0U0 man ryska trupper, rådde dock i staden den största ångest, emedan man väntar ett förnyadt anfall af den förenade flottan. Af denna orsak har guvernören i Odessa den 12 Maj låtit ; ntända alla der befintliga kolförråd och vidtsgit anstalter att i händelse at ett förnyadt bombardement kunsa uppbränna spanmå!sförråd-rna, Kaptenerna och matrotroserna på alla engelska handelsfartyg äfvensom fångearne från Bessarabien äro afsända på marsch tll detta land. 130 med frukt lastade ncutrsla fartyg hafva erhållit tillåtelse ati utlöpa. Franska Monitören meddelar utdrag af tvenne rapporter från amiral Hamelin, den ena daterad den !, den sednare den 5 Maj. De lemna fullständiga och intressanta detaljer om flottornas rörelser intill sistnämnde dag. I den förra rapporten omförmäles afceglingen från Odessa efter bombardementet och huru eskadrarne den 28 April kommit i sigte af Eupalorias omgifningar, der amiralerna detacherade ängfartygen Cato, och Furious,, för att undersöka viken söder om nämnde stad. Under utförandet af detta uppdrag tog Cato tre ryska kofferdifarare och Furious en fjerde. Af dessa voro två kustfarare. Redan om morgonen den 28 hade den före eskadern ströfvande Descartes, mött en engelsk brigg, som dagen förut uppfångats af en rysk fregatt, men åter blifvit hastigt lemnad af denna, då hon, sedan hon blifvit varse eskadern, i största hast sökte uppnå Sebastopols hamn. Af de fyra priserna afskickades två till Bosporen, hvaremot de två kustfararne skötos i sank. Den 29 April satte sig eskadern i rörelse mot inloppet till Sebastopols hamn, der den lade bi för att se om det var sannt, såsom dagarne förut tagna ryska fångar uppgifvit, att ryska eskadern beslutat gå emot de allierade. Om detta, yttrar Hamelin, verkligen varit ryska flottans afsigt, så kunde aldrig ett präktigare tillfälle erbjuda sig att visa befolkningen på Krim, att flottan var sinnad att hämnas skymfen af det i dess grannskap vid Odessa lidna nederlaget. Vädret var herrligt, en sydlig bris blåste, luften var lätt och frisk, d. v. s. gynnsam såväl för utlöpande från som inlöpande i Sebastopols hamn. För att förmå de ryska amiralerna att möta sig hade Hamrelin och Dundas dessutom låtit två af sina linieskepp hålla sig utom synkretsen från fastlandet på K Men förgäfves. De ryska