Aftonbladet – 26 maj 1854, sida 3

kilti ng idsnan nan rka oo O SOT alt fa dem inlösta. Regeringen e kände behörigheten af hans önskan, men b fallte att den metall:ska valutan skulle ski kas honom — i kopekmynt. Den olyckli; mannen måste härföre betala 12,000 florin 1 porte (1!) AMERIKA. Till Moniteur de la Flotte, skrifves frå an. Newyork under den 5 Maj, att två ångmasch Rn ner om 900 och 1150 hästkrafter, beställd af ryska regeringen för ett linieskepp i N -Ikolajew och ett annat i Kronstadt, voro fär diga, men att fabrikanterna som förpligtat si att aflemna dem i Ryssland icke kunna af a. Fända dem, då intet assuranskompani vill för ch säkra dem. veLa 55, RIKSDAGEN. let Biederskapet ech Adeln. Ösdagens plenum e. m. Fortsattes genomgåendet af betänkandet angående allmänna bevillningen till och med pag. 17, 29 le hvarvid alla punkter biföllos, utom utskottets hemstäl 1lande, att hr Hårds motion, angående 27, måtte lem. oh nas utan afseende, som äterremitterades, och det vid ed)3 29 till första punkten gjorda tillägg, hvilket afslogs med 13 nej mot 5 ja. Minimiafgifterna föranledde en ganska liflig diskussion, dervid hrr v. Koch och Fjerta L. yrkade borttagande af ell sådan bestämmelse, och idlbr Adelborg en förböjning af inkomstbestämmelserna, ittlaf skäl att dessa afgifter just härdast trycka dem g)Som äro i behof, och utgå med de bestämda 5 proc , då den förmögnare betalar kanske flere procent mindre. De som motsatte sig återremiss, grefve af Ugglas, r-Im. fl., erkände det orättvisa i dessa afgifters bestäm. ttlmelser, men ansägo att de under nuvarande kritiska e-Itidpunkt ej kunde borttagas, då staten behöfver inkomster, ehuruväl de hoppades att vid en annan riksdag säväl dessa skulle borttagas, som procenten nedsättas i bevillningen, men med beböriga kontroller. Votering begärdes, som utföll med 46 ja för utskottets förslag mot 17 nej. Plenum slutades kl. 11. Presteståndet. Plenum den 24 Maj, kl. 10 f. m. Allmänna Bevillningen. Skyddsafgiften. Prosten Almqvist: Om andra i sina fordringar på; 5 förminskad bevillnings utgörande af befolkningen ha: begärt för mycket, kan denna förebräelse väl ej drabba mig, som endast yrkat den personliga bevill-; Yoingens upphörande. Man säger visserligen att den; 2lutgår till sä ringa belopp, att den ej kan kännas. ) tryckande; men just derföre att den skall erl ggasaf alla, såväl af millionären som backstugusittaren, blir den tryckande, och det för dem som ingenting hafva; Ity bördan af en skatt får ej bedömas af den större ; Jeller mindre summa, med hvilken den utgår, utan! lefter den betalandes förmåga att gälda densauma.! Att staten kan undvara denna summa visar sig, om man har rätt att sätta tro till siffror, af de siora be-l hällnivgar den eger. Då jag likväl hört det stora ; behof, i hvilket kommunerna skulle vara af denna j inkomst för ordnande af sin fattigvärd och lättade tillfällen att begagna folkskolans undervisning, förän ! drar jag så till vida mit förslag, att jag ingär På , doktor Björkmans yrkande om skyddsafgiftens användande ti!l fattigvärdsstyrelsernas behof, och främst för , att underlätta skolgäng för fattiga barn. ud Doktor Sandberg förklarade, att äfven Lan mäste vara äterhällsam med eftergifter vid de öfriga bevilla vingsartiklarne, på det man skulle kunna nedsätta k den ifrågavarande eller använda den till andra än de så kallade statsbehofven. Denna bevillning kallas skyddsafgift och det skall den vara, ej mot yttre fiender, utan mot dem som äro vida farligare, mot dem sambhöllet, genom bristande värd och uppfostran, sjelf k: skapar, mot det uppvexande slägtet af hamnbusar och proletärer, hvilka derföre att de ingenting lärt, innt gentiog kunna, likasom af sambället pradestincras att vara dess drägg. Komminister Beckman ansäg det vara bättre att, om denna bevillning fortfarande skulle utgå, den inginge till statskas:orna än till kommunerna, frin hvilka det ej torde blifva så lätt att äterfå den, i fall staten i framtiden skulle blifva i behof af densamma. Doktor Säre trodde, att ifrågavarande puukt sönlerfaller i tvenre afdelninger, för det första om skyddsafgiften fortfarande skal! utgå, hvarpå först Lorde svaras; sedan kommer frögan om dess använlande, hvilket utskottet fi )e som vilja hafva denna hb j finna sig tillfredsställda af )m någon lindring kan ske, en träffar alla, ty på : upplyftande att veta sig bid Prtjenar ej mycket af. eende, dr ar dylika ljufta minsen af sin aro. Utskottets hemställan, eles skulle häröfver besluta, g Bevillning enl gt 2:dra artiken. Embetsoch Tjenstemäns löner, sc kvilka, bland andra, hr Schwan föreslagit minskden Dg till en tredjedel af hvad som derför nu erlägges, s;a vilken motion blifvit af utskottet afstyrkt. I A Komminister Beckman har inom uiskottet afhållit vill 3 bäde frän att yttra sig och votera, emedan han tred säg det mindre tillständigt aut orera och votera för mot en sak. Inom ståndet trodde han sig dock ej befva äterhälla sin öfvertygelse, hvilken var den, att FUL nstemannen skattar mer än andra samhällsmed8! mmar, ithy att han betalar bevillning för sin brutto-, bete andra betala blott för sin netto-inkomst. Tjenste bör unen, som får sin lön kontant, måste arbeta 7.35 4 ånad, d. v. s. en balf månads lön ätgår för hans a att till staten och kommunen; den som föder sig i sina händers arbete, en half dag, och köpmannen Utor nske blott nägra minuter. I samma män som den skotc männa utvecklingen stiger ökas tjenstemannens artänk te och priset på lefnadsförnödenheterna; men hvad kussi n ej ökas det är hans lön, hvilken i samma protion blifver allt mindre tillräcklig. Talaren önde derföre äterremiss, på det att bevillningen å nstemäns löner måtte nedsättas. i Prosten Kullman förklarade deremot att han gjort D ; brad ban förmätt inom utskottet, för att få den! kade nedsättningen, hvilken vore så billig och rättMOT , då den bevillningssumma, hvilken erlägges af ännt erges embetsoch tjenstemän, utgör 211,000 rår, Lan remot hela landets handelskår ej betalar mer än Jjga 5,000 rår i bevillning, hvaraf visar sig huru olika Besä I drabbar tjenstemannen och de öfriga samhällsk sserna. Talaren yrkade derföre återremiss, som 2NXC en begärdes af doktor Säve samt prostarne Melen hade Traneus. afstå rofessor Carlson önskade äfven nedsättning af då u na bevillniog, äfven om den ej kunde blifva så es som den begärda. Genom statistiska uppgifter svårl ide talaren, att i Danmark och Österrike voro åll istemän fria från bevillning; i andra länder erlade håll. en ringa bevillningsprocent; men att det ej funnes ot land i den civiliserade verlden, som så häårdt! kattar sina tjenstemän, som Sverge, hvarest denna Nors! sättning blir desto kännbarare, som de kommunala dagei fterna beräknas efter 2:dra artikelns bevillning Å28! ronan. till iskop Bergman hade i början förvånats öfrer den två k ilja som uttelades för tjenstemännen, men snart! mit under fund med att de blot it utgjorde förNo et och att det egentligen var Fö RA Te UM tagen, kunna , 8 åtgörande. vara här, der all kännas till statens behof, den fattige nog ändå medborgerliga till