Aftonbladet – 26 maj 1854, sida 2

Fröken Sandels konsert. Det slags sångföredrag, som till hufvuduppgift har mttryckets enkelhet och sanning, och mindre söker sina effekter utist rka kontraster, uti kkoloritens glans, än uti uppfattandet af melodiens finare, smakfullare nyanser, med milda öfvergångar, naturliga harmoniska proportioner, samt gifver åbörarens tankar på en gång hvila och en angenäm sysselsättning — denna sångstil har uti fröken Sandels en bland sina lyckligare representanter. Sedan hon sednast lät höra sig hos oss, har hennes röst vunnit uti stadga och konsistens, hennes stil uti bestämdhet, hennes intonation uti renhet. Uti sistnämnde hänseende var denna afton nemligen endast obetydligt att erinra. Vid denna konsert — som var serdeles väl srrangerad cch gafs för fullt hus — uppträdde hon med en herrlig aria ur Skapelsen,, sjungen med lika smakfullt som rent och bjertgt uttryck. I den b-kanta cavatinan Uno voce poco fir, ur Barberaren synes oss fröken S. hafva gjort ett försök utom sin genre, som visserligen framställde kompositionens corpus, mindre deremot dess anda — ty en sådan finnes här verkligen. Den qvicka sj-lfironien uti Rosinas koketta sång kan endast genom en viss skalkaktig humor hos sångerskan göras åskådlig, och denna sida hafva vi ej funnit i frökens Sandels sång. Dessutom synas oss de inlagda fioriturerna föga smakfullt uppfunne. — Den sköna duetten ur Trollflöjten (Pamina och Papageno) var ett lyckligt val och sjöngs med mycken känsla; endast skulle vi här, som i fröken S:s sång i allmänhet, tillstyrka ett något mindre släpadt portamento, äfvensom slutfrasens återgifvande i oförändradt skick. Papagenos parti sjöngs af en amatör, som förut hörts med nöje för sitt okonstlade, men intellektuella föredrag. Duettens tempo :0gs för öfrigt nog långsamt. — Fröken S:s slumummer utgjordes — utom af en bekant vestgöta polska, hvars lämplighet vi ej vilja undersöka — utaf Pacii vackra ballad (kung Carls j.gt), återgifven med eit lika ädelt som natursannt uttryck. En komposition af djuptänkt anläggning, poetisk ingifvelse, är hr Arnold den äldres fantasi för orkester och obligat violoncell, öfver melodier af prins Gustaf, hvarom vi förr utförligare ordat; den utfördes nu med sällsynt känsla och allvar af hr Arnold d. y. — Ett i annat hänseende intressant instrumentalnummer var Isabellas cavatina ur Roberto (4:de akten), arrangerad för tenorbasun, och af br Billman utförd med ett föredrag, hvilket i lika mån bevittnade hr B:s ovanliga välde öfver instrumentet, som ett artistiskt sätt att använda detsamma. Den på länge ej hörda ypperliga ouvertyren till Lulu af Kuhlsu, samt Beethovens originella och kraftfulla Fidelio-ouvertyr gåfvos med myeken förtjenst, och serskildt anmärka vi det svåra valdhorn-solot i den förra, som ru alopp ganska lyckligt. SEEDERS