j i ) l ) BLANDADE ÄMNEN. En svensk eriginalopera. Hr J. IE. Gille har skrifvit musik till en stor opera i 3 akter: Abraham, som i dessa dagar blifvit inlemnad till kongl. teaterdirektionen. Libretten är äfvenledes svenskt original; författaren är hr prosten C. G. Rollin. Pjesen omhandlar den store patriarken Abrahams ungdom, de förföljelser han för sin religiösa tro måste uthärda, samt slutligen hans förvisning från staden Uhr. — Abraham och hans anförvandter voro skickliga bildhuggare, som förfärdigade afgudabilder åt folket. Till den instundanue stora afgudafesten tvingas Abraham af fader och bröder, säsom den skickligaste, att hålla bilderna till afsalu. Abraham, som emellertid kommit till fullt medvetande af det orätta i förfädrens tro, fattar bilan, krossar alla afgudabilder, och uppstämmer på sina knän en lofsäng till den sanne och ende Gudens ära. Scener mellan Abraham, hans fader, hans tvenne bröder och Loth följa. Folkmassan, förbittrad öfver Abrahams handlinggssätt, har för afsigt att mörda honom. Öfversteprestien, i hemhemlighet delande Abrahams tro, blifver (dock hans räddare och förmår utverka, att hans dödsdom mildras till landsflykt; innan så sker, föjrenas han med Sara. Hopen kan dock ej lugnas, uttan böljar kring Abrahams boning. Den retade Loth har emellertid förberedt allt till flykten, men Abralham är ej en man som rädes sä lätt, han känner sig stark i Gudi och vill än en gång tala till folket. I samma stund störtar folkmassan in, och en man ur hopen rusar med draget svärd på Abraham, som utan öfversteprestens mellankomst uu vore förlorad. Härpå följer afskedet till de qavarblifvande, Sara och Loth följa honom, och hela massan instämmer i finalen. Hvad de särskilda sångpartierna beträffar, så har kompositören beräknat dem för vär lyriska Scens artister: 2 sopraner, 2 tenorer och 4 basar utgöra hufvudpersonerna, hvartill sedan komma nägra minwe partier. Stora chörer finnas här i öfrerflöd, äfverom något mycket ovanligt, nemligen trenne soloqvatetter och en qvintett för karlröster. (Tidn. för Musik.) — Ben egyptiska hjelphären. En korrespondent till Courier de Lyon ger följande skildring af de till Constantinopel ankomna egyptiska trupperaa. Pennan förmår knappt skildra denna förfärliga bataljon, om hvars barbariska råhet blott en fotografi skulle kunna ge ett begrepp. Man föreställe sig en vild milis af svarta, med bilor, sablar, baj onetter och gevär beväpnade, i smutsiga ylletyger klädda slafvar. Vid deras nakna fötter hänga skor utan bottnar; deras ryggar äro nedtryckta af ett oordentligt bagage, som mera liknar ett hastigt sammanrafsadt byte, och deras blåa utslitna uniformer försvinna under länga, hvita munkkåpor af det aldra gröfsta ylletyg. Somliga låta denna mantel släpa på marken efter sig, andra uppfästa den omkring lifvet. Ser man sig vidare omkring bland ansigtena under de vida, omkring hufvudet snodda turbanerna, har man framför sig de mest fantastiska och tillika de mest bestialiska fysionomier som Afrika frambragt. Jag säg ibland dem resliga jättar, med menniskoätaretänder och glödande ögon, som framlysa mellan de mörka ansigtsdragen; ynkliga dvergar med gulbleka ansigten, på hvilka de outsägligaste menskliga lidanden stodo afpräglade, och som blott ha en enda lång tand att afbita patronen med. Bland dessa rekryter såg jag äfven gamla koptiska soldater, så lika Sesostris krigare, att man nästan var frestad att tro dem nyss vara nedstigna från basrelieferna i Karnak eller Meroö. Deras af rynkor fårade pannor, deras gråa fladdrande här, deras ärrbetäckta bronsansigten, deras lugna hällning läto mig genast i dem igenkänna Ibrahim Paschas veteraner. — Heteer. I Finlands Allmänna Tidning berättas från Starropol: Uti köpingen Michailowskaja, vid pass 10 verst från denna stad, varsnade ena mängd personer den 18 sistl. Mars kl. omkring 8 på aftonen en ganska anmärkningsvärd meteor. Ettt eldklot at åtminstone en saschens diameter ströz fram utmed en af gatorna i köpingen, i riktning frön norr åt söder, och så nära marken, att det på imägra ställen nästan berörde densamma. Dess sken var till den grad bländande, att värden i ett hus, der elden för aftonen redan var utsläckt, trodde att det var eldsvåda i grannens gärd, hvarföre han genast hastade ut på gärden, men fann meteoren redan vara utom köpingen. Vid samma tid anlände en kossackkommendering till Michailowskaja. Meteoren passerade nästan förbi sjelfva fronten af truppen, gjorde trenne ; rikoschetter och kreverade, i det den spridde omkring sig millioner smärre gnistor. Den lögre folkklassen I anser dylika företeelser vara förebud till krig. 3, 0 I e — Ben skönaste dopformel. Mitt barn! — säger Brahminen, — gråtande kommer du till verlden, medan alla omkring dig med leende hälsa dig välkommen. Lef så, att du en gång kan skiljas hädan, under det att alla omkring dig gråta.