Aftonbladet – 24 maj 1854, sida 2

FALSKA TÄRNINGAR. Nevell af DICKENS. (Forts. från gårdagsbl.) Jag tror att några dylika reflexioner måtte sysselsatt vårt sinne, ty vi voro båda tysta och lyssnade till dess ljudet af den lilla trädgårdsgrindens gnisslande på sina gångjern uppväckte oss och kom våra blickar att vända gig deråt; men ingen syntes, och som tornet skymde kunde vi ej se hvem som kommit in. Nästan i samma iögonblick kom en man in från gatan på dem motsatta sidan, och gående fram till den uppgräfda platsen vid häcken, borttog han bräderna och aftäckte den nyligen uppkastade grafven. Han följdes snart af några pojkar och sedermera kommo flera personer med aktnin2svärdt utseende in på kyrkogården, under det ljudet af de förstämda trummorna kom allt närmare och närmare, och slutligen sågo vi dem som skulle aflossa skotten, hvilka med sin officer i spetsen började processionen, gående med sänkta bajonetter och hvarje man bärande sitt sorgetecken om armen, allt under det den högtidliga musiken fortfor. Sedan kom likkistan, buren af sex soldater. Sex unga officerare uppburo bårtäcket och på kistan låg den dödes tschakå, gehäng, svärd och handskar. En lång procession af sörjande följde, gående två och två — le civilla först, officerarne sist. Sorg var inpreglad i hvars och ens anletsdrag; der var ej några. opassande hviskningar, eller likgiltigt kringsväfvande blickar; om några ord yttrades, var det med låg stämma, och en sorgsen rörelse på hufvudet vittnade om hvem de hade talat. Allt detta märkte vi under det de framskredo genom gatan, som begränsade kyrkogårdens ena sida. Då de närmade sig ingången upphörde musiken. xSe der,, sade mrs Merkbam, visande på prestgården, mr Lovell, men sck, huru förändrad är han ej! och medan bon talade, inträdde prestmannen genom grinden, och närmade sig för att möta process:onen vid gatan, hvarest han började läsandet af begrafningsordens-i-det han så småningom drog sig bak