Aftonbladet – 24 maj 1854, sida 2

helst, men hade icke ens medel härtill. Han led en verklig tortyr, och såg intet hopp om hjelp. Just vid denna tid hände sig att Herberts regemente råkade bli inqvarteradt i T—. Charles hade några gånger sett hans namn i sin systers bref, och hörde att der var en Herbert nu i kasernen; men han var okunnig om huruvida det var densamme eller ej; och när han händelsevis kom i sällskap med några af de yngre officerarne, och blef inbjuden af Herbert sjelf till middag i officerarnes samlingsrum, så hindrade honom stoltheten från att vidare forska i detta ämne. Han ville icke förråda för en fremling att hans syster var guvernant. Herbert, deremot, visste mycket väl att hans gäst var Emily Lovells broder; men dels af egna skäl, dels emedan han genomsåg den andres svaghet, afstod han från att nämna hennes namn. Nu hör det till saken, att T. var, och är troligen ännu, en af de tråkigaste städer uti hela England. Officerarne hatade den. Der var brist på kurtis, brist på dans, brist på jagt, brist på allting. Ingen visste hvad han skulle taga sig till. De gamle vandrade omkring och spelte whist, de unge togo till hasardspel. I början utfistes en måttlig point, men snart steg man till högre, Två eller tre civila i grannskapet förenade sig med dem, och deribland Charles Lovell. Hade de börjat att spela högt, så hade han ej kunnat vara med af brist på penningar; men medan man spelade lågt vann han, så att när pointen ökades, var han, litande på sin goda lycka, villig att äfven då deltaga. Icke heller öfvergaf honom lyckan, åtminstone icke helt och hållet; ty öfver hufvud taget snarare vann än förlorade han; men han förutsåg att en enda aftons otur skulle ruinera honom och han skulle bli tvungen att draga sig tillbaka, öfvergifva nöjet och förödmjuka stoltheten. Det var just vid denna kris, som en afton, då han af en händelse kom att vinna en betydlig summa, den olycksaliga tanken fick insteg hos honom att kunna förvandla slumpen till visshet. (Slutet följer).