Aftonbladet – 24 maj 1854, sida 2

länges emot grafven, omkring hvilken nu processionens första afdelning formerade en fyrkant, hvar och en hvilande mot sitt gevär. — Så kommo de genomgripande orden af jord äst du kommen, till ford skall du åter blifva !n det ihåliga ljudet af mullens uppkastande på kistan, trenne gevärssalfvor aflossade öfver grafven, och allt var slut. När processionen inträdde på kyrkogården, hade vi dragit oss tillbaka bakom den remnade altarmuren, hvarifrån, utan att sjelfva blifva bemärkta, vi med det högsta intresse åskädat hela denna scen. Just som de orden, mat jord äst du kommen, till jord skall du åter blifvax utsades, råkade jag händelsevis uppiyfta mina ögon till det gamla, grå tornet. och såg då genom en af de smala remnorna i muren en mans ansigte med ett stirrande uttryck luta sig fram. Men o, hvilket ansigte! aldrig, så länge jag lefver, kan jag glömma uttrycket i dessa drag! Om någonsin förtviflan och den högsta ångest funnits inpräglade i ett menskligt ansigte, så var det hir! och likväl så ung! så vacker! En kall rysning lopp genom mina ådror, då jag, vidrörande mrs Markhams arm, hviskande sade, se upp till tornet! Min Gud! Hvad kan allt detta betyda? svarade hon, i det hon blef helt blek; och mr Lovell, — märkte du huru hans röst darrade? Först trodde jag han var sjuk; men man ser att han är nedböjd af sorg. Hvarje ansigte här uttrycker förfäran! Det måste vara någon djup olycka under allt detta, något mera än en vanlig individs död! Och fruktande att vårt besök under dylika omständigheter skulle vara mindre tillbörligt, beslöto vi att återvända till värdshuset och der försöka att upptäcka om någonting ovan ligt verkligen inträffat. Innan vi gingo, såg jag ännu en gång upp emot tornet, men ansigtet syntes der ej mera; men när vi gingqc öfver till andra sidan sågo vi en lång och smärt figur, insvept i en vid rock, långsamt komma ut derifrån, skrida in i trädgården genom grinden och sedan försvinna i huset Vi fingo blott en hastig öfversigt af profilen; hufvudet hängde ned på bröstet, ögonen voro