Aftonbladet – 23 maj 1854, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Rädhusrättens femte afdelning har i dag afkunnat utslag i bäda tryckfrihetsmålen emot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet, skomakarearbetaren Carl Magnus Åberg från Ottarps socken i Malmöhus län. Sedan båda juryerna med ja besvarat frägan huruvida de flera åtalade artiklarne, med undantag af en enda, vore brottsliga efter de af allmänna åklagaren äberopade lagrum, dömdes Åberg att för artiklarne i N:o 16 (42) böta tillsammans 666 rdr 32 sk. banko eller i brist af tillgång härtill undergå 20 månaders fängelse å fästning samt att för de åtalade artiklarne i N:o 8 (34), jemte ärans förlust, straffas med 66 rår 32 sk. böter för äreröriga beskyllningar mot befälet vid Svea garde, hvilka böter i brist af tillgång skulle försonas med 23 dygns fängelse vid vatten och bröd, och ait för en annan artikel i sistnämnda nummer böta 133 rdr 16 sk. eller. undergå 4 månaders fästningsstraff. De ätalade tidningsnumrorna skulle derjemte konfiskeras. . På yrkande af äklagaren förordnade, domstolen att Åberg genast skulle i häkte inmanas; hvarefter Åberg, som häremot anmälte missnöje, anhöll att det för honom utfärdade tillståndsbevis å förenämnde tidning måtte från hr Munck af Rosenschölds tryckeri infordras och Aberg tillställas. — Uti en emellan kongl. general poststyrelsen å ena, och förläggaren, utgifvaren och tryckaren af en härstädes utkommande tidskrift, benämnd Dagens häfder, bokhandlaren Adolf Bonnier, fabriksidkaren Nils Petter Lindström samt boktryckaren Joh. Beckman, å andra sidan, vid 5:te afdelningen af rädhusrätten anhängig rättegång, med anledning deraf, att 3:ne exemplar af berörde tidskrift blifvit portofritt till köpingen Mönsterås afsände, utan att vara försedde med behörig bevillningsstämpel, meddelades i går utslag; och som af 3:ne exemplar utaf meranämnde tidskrift, hvilka inlemnats å postkontoret här i staden för att portofritt befordras till Mönsteräs, 2:ne befunnits stämplade till ringare belopp än författningarne föreskrefvo och det 3:dje saknat stämpel, samt det likväl ej kunnat utrönas, antingen utgifvaren Lindeström eller boktryckaren Beckman varit vållande till berörde uraktlätenhet, blefvo desse fällde att hvar för sig böta 25 rdr bko; hvarjemte bokhandlaren Bonnier, hvilken befordrat spridningen af brochyren, fälldes att böta 13 rdr 16 sk. bko; och förpligtades alla 3 gemensamt, eller den som bäst gälda gitte, att ersätta K. M:t och kronan den felande stämpelafgiften med 5 rst. samma mynt. Vid detta mål anse vi oss böra upplysa om, att det åtalade förhållandet, enligt hvad vi inhemtat, tillkommit icke derigenom att tryckning skett på ostämpladt papper, utan deraf att en del behörigen stämplade ark blifvit vid häftningen så afskurna, att ett större antal stämplar kommit att inhäftas i somliga häften, hvaremot de saknats i andra, hvadan felet, såvida något sädant skall anses här vara begänget, skett genom misstag vid inhäftningen. — Vid rädhusrättens tredje afdelning förevar i går ransakninpg med cigarrarbetarne Carl Fredrik Hultgren och Carl Georg Sääf, hvilka äro tilltalade och häktade för det de natten till den 2 sistl. Maj skola med våld banat sig inträde i bagaregesällen Johan Bergs bostad i huset N:o 27 vid Norra Tullportsgatan och derstädes öfverfallit och slagit Berg, så att blånader deraf följt, samt tillika förstört flera af Bergs husgerädssaker. Berg berättade, att sedan han kl. mellan 11 och 12 berörde natt insomnat, hade han blifvit väckt af häftiga bultniogar å dörren, och på fråga hvem som sålunda ofredade hans bostad, ej erhållit svar, utan hade i stället dörren blifvit med sådan häftighet uppsparkad att märlan, hvarmed dörren varit läst, sprungit lös och fallit långt fram i rummet. Derpå hade Hultgren och Sääf rusat på Berg och tilldelat honom flera slag i hufvudet, så att blånader uppkommit. Omsider hade förrådsdrängen Gustaf Bergqvist tillstädeskommit, men blifvit jemväl öfverfallen af Hultgren och Sääf, hvilka dock slutligen blifvit af tillkallad patrull afförda till polisvaktkontoret. Hultgren och Sääf förnekade att de i nägon ond afsigt gätt upp till Berg, hvilken de förklarade sig ej ens känna, utan hade de, efter att hafva tillbragt aftonen tillsammans, ute ä gatan träffat två flickor med hvilka de formerat bekantskap, och som dessa plötsligen försvunnit ur deras äsyn, hade H. och S. i tanka att de omnämnde qvinspersonerna gått upp i det hus der Berg bodde, skyndat upp i huset och