Aftonbladet – 22 maj 1854, sida 2

uti pjeser, skrifna i en mindre genre, men derföre ej erfordrarde mindre konst hos den utförande. Hr W. Uddens kmsert i Carl Johans kyrka sistlidne lördag erjöd ett sällan förekommande tillfälle att taga kännedom om dramatiska musiknummer från slutet af 17:de och början af 18:de seklet. !enna musik representerades vid nämnde tillfälle genom ouvertyrer, chaconner samt åtskilliga sångnummer af Lulli, Rameau och Händel. Af sistnämnde mästare förekommo dessutom ock ett par nummer ur oratorierna Josua och Alexandersfesten. Händels gigantiska snille är bekant, likasom Lullis rika melodiska uppfinning, och äfven Rameaus namn har öfverlefvat sitt tidehvarf. De kyrkliga formerna utvecklade sig emellertid långt förr än de dramatiska; ouvertyrerna äro skrifna i kontrapunktisk stil, och sjelfva tondramats formella rikedom och mångfald, som först under Glucks hand utvecklade sig och af Mozart bringades till sin kulminationspunkt, voro af förenämnde mästare okände. Häraf kommer den något enformiga och psalmodiserande karakteren i deras operamusik. Dertill kommer att operans arier och solosaker öfverhufvud oftast måste följa tidzmodet samt följaktligen voro underkastade föråldring; och deraf kommer att de, mera än körerna och vissa ballettstycken, numera förefalla något bleknade och förstelnade, Att instrumentationens tillstånd under nämnde period äfven bidrager härtill säger sig sjelft. Icke dessmindre eger denna tids musik nog intresse i historiskt hänseende, äfvensom enskilda nummer nog musikaliskt, för att rättfärdiga producerandet af profstycken deraf inför vår tids allmänhet, såsom ock ofta skett i utlandet. Dock säger det sig sielft, att här, mera än någonsin, den högsta vård i exekutionen är af nöden,, emedan den oinvigde åhöraren alltför lätt förrblandar exekutionens brister med kompositiconens, och låter våra förfäder umgälla våra samtidas synder. Äfven förutsättes en stark stränginstrumentbesättning, hvarpå de äldre komponisterna i synnerhet räknade. Beträffande exekutionen vid hr Uddens konsert, som hufvudsakligen utfördes af amatörer, betvifla vi ej dessas förmåga, då fråga är om saker, hvaruti de ega vana, samt under säker ledning; men sjelfva konsertdagen sjuknade olyckligtvis hr Ahlström, som anfört vid repetitiorerna, och de flesta nummer måste gifvas under improviserad ledning. Emellertid synas flra af de gifna pjeserna förtjena att återupptagas vid något tillfälle, då exekution af hofkapellet och lyriska scenens sångare kunde erhållas. Bland de nummel som härtill syntes mest lämpliga nämna vi terzetten ur operan Dardanus af Rameau, de båda Chaconnerna af Lulli och sistnämnde mästare tenorarian ur Josua, och ouvertyren till operan Proserpina af Lulli. Händels oratoriekörer höra naturligtvis till ett helt annat kapitel. Med nöje hade nan denna afton tillfälle at höra en ung sångerska (m-ll Malmström föl närvarande tillhörande kongl. operans kör) som eger en serdeles vacker och klangril mezzo-sopran, samtt i sitt föredrag ådagalade musikalisk känsla. Utan tvifvel skulle dei löna mödan att bilda henne för solosången, hvartill hon synes ega ganska lofvande anlag. Bland annat sjöng hon en kyrkoaria, författad af en okänd dilettant, samt hållen i en serdeles ren och ädel stil. Denna komposition skulle förtjena reproduktion inför er större allmänhet. a