Aftonbladet – 20 maj 1854, sida 2

Fey OSV AGE GTILAIIO FA TATTIILOHTUTITIIA VI I1VTfattningens utfärdande tycktes hafvra egt bestånd. Kommissionens förordnande: kungjordes nemligen först den 9:e Novemtber (se k. kung. af samma dag i Författningsssamlingen 1847, M 37) och författningen utfärdades redan den 12:te. Vi finna emellertid nu af Sv. fidn., hvars uppgift i detta afseende vi icke hafva någon anledning betvifla, att kommissionen redan hade blifvit förordnad genom ett kungligt bref af d. 22 Oktober samt erhåliit oefallning att ofördröjligen yttra sig i ämnet, vilket äfven synes hafva föranledt ko nmissionen att den 5 Nov. tillkalla de i protokollsutdraget omförmälda 3:ne läkarne, för att böra deras tankar. Re — Såsom bevis på inkonseqvens å vår sida upprepas dag efter dag i Svenska Tidningen, att Aftonbladet, som klandrat regeringens proposition i bränvinsfrågan, sedermera förordat det särskilda utskottets i samma fråga afgifna och af tre riksstånd i allt väsentligtt bifallna förslag, hvilket åter i det halfofficiella bladet uppgifves vara öfverensstämmande med den kongl. propositionen. Detta senare är dock icke förhållandet, och hvar och en som genomläst båda dessa förslag, har också funnit, att de skilja sig i de mest hufvudsakliga delar. Så är t. ex. rättigheten att idka bränvinsbränning i propositionen fästad, i likhet med hvad som nu eger rum, vid jjorden, ej mindre för husbehofsbränning än föjr fabriksbränning, h.aremot utskottet föresslagit att denna rättighet icke skulle vara bunden vid jorden, utan kunna såsom fabrikshandtering drifvas. Möjligtvis sammanjemka de tre stånden sina meningar så, att bränningen i mndre bränneri blir fästad vid jorden, men fabriksbränningen blir, enligt dessa stånds derom redan fattade gemensamma beslut skiljd från att vara uteslutande fästad vid jorden. En annan vigtig skiljaktighet mellan den kongl. propositionen och utskottets förslag förefinnes deri, att den förra vill beskatta fabri.ksbrännerierna efter mäskqvantiteten, hvaremot utskottet föreslagit beskattning efter det tillverkade bränvinsbeloppet, såsom det tillgår i Norge. Vidare har utskottet samma beräknade skattebelopp, 16 sk. för hvar tillverkad kanna, utan skilnad om den producerats på fabrik eller vid mindre bränneri, då deremot propositionen för sina s. k. husbehofsbirrännerier, med 1,220 k:nors beräknad afverkniing under 2 månader, hade blott 12 sk. skatt för kannan men 16 sk. vid fabriksbränneri. Många andra olikheter finnas väl också mellan dessa förslag, men de här anmiärkta to:de redan göra tillfyllest, för att ådagalägga a:t den som gillar utskottets förslag mätte ocksi, just för konseqvensens skull, ogilla den kongl. propositionen, hvilka båda förslag i flera maktpåliggande delar äro diametralt motsatta, ehuruväl de i andra öfverensstämma, såsom i fråga om bränningstidens inskränkning till 2 månader, hvilken sednare öfverensstämmelse just utgör den svagaste punkten i utskottets förslag. Det är således icke hos oss, utan på ett helt annat håll som inkonseqvenserna i denna fråga trädt i dagen, hvilket vi dock icke numera klandra, sedan de hafva fört til det bättre. Må man der en gång äfven begå den inkonseqvensen att hålla sig litet mera vid sanningen än vanligt. KONGL. TEATERN. Regementets Dotter, Donizettis bekanta operett, som länge hvilat, gafs i går vid mlle Michals benefice för fullt hus. HLibretton är utan tvifvel att räkna bland de bäst komiska operatexter man eger, och musiken skrifven för Opåra comique, är ganska trogt hållen i den nyare franska operettstilen. Jemte åtskilligt tomt buller innehåller den ock flera vackra partier, hvartill vi förnämligast räkna de båda terzetterna i andra akten, bland hvilka den förra mest i afseende på effekten, den sednare på den musikaliska behandlingen utgöra styckets glanspunkter. Det hela är lifligt och rörligt. Operan gafs i det hela med fart och lif. Tre partier voro nybesatta, hvariband ock sjelfva titelrollen, som gafs af recettigerskan. De franska komiska operetterna äro ika mycket (ofta mest) anlagda på aktionen, som på sången, och då den abandon, den drastik, som fordras af den muntra marketenterskans representant, ej egentligen tillhör mlle Michals genre, så bör man desto mera erkänna den lyckade blandning af hjertlighet och martialisk käckhet, hvarmed hon gaf partiet. Mille Michals sång var äfven här lika utnärkt genom ädel musikalisk uppfattning, som genom lysande virtuositet. Endast anmärka vi att afskedscavatinan, uti första aktens final, mera tillhör den naiva än den sentimentala stilen, hvarföre sångerskan, som höll den i den sednare, borde tillägga något mera af det förra elementet. Recettagerskan vann stor acklamation samt erhöll under pjesens fortgång en myckenhet buketter. — Sergeanten, förut med stor förtjenst gifven af hr L. Kinmansson, var nu öfvertagen af hr Uddman, som likaledes här har ett af sina bästa partier. En viss godsint humor, en lyckligt träffad ton af bonhommi genomgår hans spel, och äfven hans sång står härmed i öfverensstämmelse. — Tonio, förut innehafd af hr Strandbeg, gafs, i anseende till denne sångares sjuldom, af hr Dahlgren. Hr D. har en frisk ch omfångsrik tenor med ganska vacker tinbre, och behandlar den äfven lyckligt, ehuru len ännu behöfver ytterligare bearbetas. Hens sång vittnade om musikaliskt sinne, och kade flera rätt lyckade momenter; en stundom asågot för hög intonation vilja vi desto heldre skrifva på rädslans räkning som den mest förekom i första akten. Vid hans spel i denna akt vilja vi blott erinra att niäseriet hos den blifvande bjelten kunde vidtåla någon minskning, synnerligast hvad den alltför anspråkslösa gången och de bäfvande knäna beträffar, hvilka torde behöfva stålsättas. — Fru Bock och hr