Aftonbladet – 20 maj 1854, sida 2

— Svenska Tidningen meddelar ett utdrag af Stockholms karantänskommissions protokoll den 6 Nov. 1847, hvilket synes åsyfta attinnebära ett slags försvar för de åtgärder och författningar, regeringen hittills vidtagit i karantänsfrågan. Hvad man finner af detta protokoll är emellertid endast, att vid nämnde tillfälle 3:ne läkare, hrr M. Retzus, Huss och Tholander, på anmodan af kommissionens dåvarande ledamot hr generaldirektören Ekströmer, tillstädeskommit och meddelat sina tankar och iakttagelsers rörande fyra af kommissionen då framställda frågor attgående koleran. — Af de till protokollet antecknade svaren finner man: 1:o Att af de trenne läkarne en då ännu ansett koleran hufvudsakligen meddelas genom stnitta från person till person, ehuru ej obetingadt, men de tvenne andre ansett henne kunna uppkomma såväl genom smitta (kontagium) som af atmosferiska förhållanden; 2:o Att i afseende på möjligheten af smittämnets upptagande af varor och öfverförande med sådana från ett land till ett annat, alla tre läkarne uttalat den öfvertygelsen, att handelsvaror ej öfverförde smittan, men tvenne ansett att den i personers klädesoch linnepersedlar kunde någon tid ,adherera; samt 3:o Att i afseende på kolerasmittans 8. k. inkubationstid, hvarefter karantänstidens längd borde bestämmas, en läkare antagit 5 dygn, en 10 dygn, samt en 7 dygn. (Den 4:de frågan rörde de ändamålsenligaste rökningsmedlen). Hvad den första frågan angår, var pluralitetens åsigt således alldeles densamma, som äfven Aftonbladet längesedan och ofta framställt såsom den af vetenskapen numera allmännast antagna. Svaret på den andra frågan var enhälligt sådant, att det långt ifrån att innebära något stöd för regeringens sedermera vidtagna beslut att fortfarande ålägga äfven varor karantän, och dertill en förlängd emot hvad förut hade egt rum, tvärtom hade bort föranleda deras fritagande från all sådan. Af de på den tredje frågan afgifna svaren finner man slutligen, att regeringen af de 3:ne skiljaktiga åsigterna sedermera antog den strängaste, ehuru denna endast hade en röst för sig, hvarvid tillika icke bör förbises, att ehuru äfven denne läkares yttrande uttryckligen endast åsyftade smittämnes öfverförande genom personer och klädespersedlar, regeringen likväl vid författningens utfärdande äfven underkastade varor alldeles enahanda karantän, hvartill ingen enda af de hörda läkarne hade gifvit någon den ringaste anledning. Det stöd för den år 1847 utfärdade författningen, som man tyckes vilja finna uti dessa yttranden af läkarevetenskapens målsmän, är