Aftonbladet – 19 maj 1854, sida 3

— Blygs Cecilia, — sade hennes goda engel, — dir fostermor, din välgörarinna är död, — och du gläder dig nästan deröfver. .. Nej, gjut sorgens och ångerns tåral vid-hennes urna... — Hennes graf, — sade Cecilia till öfversten några timmar sednare, — visa mig hennes graf! Och den unga flickan gjorde sedan hvarje morgon er valfart till denna graf, der hon knäböjde, bedjande de; saliga skuggan om tillgift för de syndiga tankar, son fattat henne vid den första underrättelsen om Cathari nas: död. Vår berättelse slutar egentligen här, ty de följande politiska intrigerna, hvari åtskilliga af våra bekanta ånyc uppträda, tillhöra den tredje och sista romanen af der cykel, hvars utgifvande vi åtagit oss. Sedan Cecilias börd genom den åter tillfrisknade mör. darens bekännelse blifvit satt utom allt tvifvel, hade hor återvändt till sin mor tillika med Cornelia. Men majo1 Loos sålde snart sin egendom i Tyskland, och bosatte sig på ett landtställe helt nära öfverste Stobees gods i Skåne. Halftannat år efter Catharinas död firade öfverste Stobee sitt tredje bröllop. Det var med major Loos stjufdotter Mathilda Edelstam . .. eller med andra ord: det var med Cecilia, hans fordna fosterdotter, den stackars lilla flickan, som han räddat undan Hofverberg. skans välde, och som sedan i sin ordning räddat hans lif och frihet vid Stäket. Vi vore måhända skyldiga våra läsare, — eller åt minstone våra talrika läsarinnor — en beskrifning pi högtidligheterna vid detta bröllop, huru bruden va klädd . .. huru öfversäll och lycklig hon var o. 8. Vv. men vi äro öfvertygade om att de bättre skola föreställ sig detta, än vi kunna skildra det. Må det vara no; att här säga, det Cecilia och Stobee lefde i ett lycklig oeh långt äktenskap, som välsignades med barn oc! blomma. Huru det gick med Holsteinska partiet efter Car Fredriks giftermål med Anna Petrowna — derom skol vi måhända framdeles tala. Vi lemna således åtskillig bland våra skådespelare qvar på scenen, och vi skull blott önska det de icke hittills måtte ha gjort sin sa så illa, att icke läsaren må kunna följa dem med någe Ideltagande, då vi åter låta förhänget uppgå. . Slut.